Sitter och läser gamla inlägg. Bland de första jag skrev. Det känns så overkligt, är det verkligen jag som skrivit? Har vi varit med om detta? Det känns så avlägset samtidigt som Alfons finns där så nära. Konstigt hur livet kan bli. Ena dagen världens lyckligaste och den andra har hela livet rasat samman. Idag är saknaden extra stark. Vill så gärna hålla mitt fina barn. Hur kan livet vara så orättvist?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar