Blinka lilla stjärna där..

Jag gick ner till soffan och satte mig i morse när jag inte kunde sova. I fönstret ovanför tv:n såg jag en så fin stjärna, det såg ut som om den kämpade för att skina så klart. Det är Alfons tänkte jag, han visar att han finns med oss. Jag såg bara den stjärnan genom fönstret och den lyste så vackert. Konstigt när man knappt lägger märke till alla stärnor annars men i morse så vad det som ett tecken. Jag vet att det låter konstigt men jag blev alldeles varm inombords. Det var så självklart att det var han. Tänk om alla stjärnor där uppe är alla änglabarn som vakar över oss på natten.

När man förlorat ett barn så blir man lite konstigt andlig. Jag kan inte förklara men på något sätt så kan jag mer förstå de som blir kristna och troende. Jag vet att det nog låter fånigt i era öron men jag tror att andra änglaföräldrar förstår vad jag menar. Man finner ett helt annat lugn i sig själv. Man tar inte saker så allvarligt, man försöker ta vara på det man har istället.

Var tacksam för det du har och inte otacksam över det du saknar.

Kanske är något man ska försöka tänka på lite oftare.