torsdag 11 mars 2010

Hur mycket ska man orka?

Nu är jag så less på detta. Har fått mitt tredje missfall tidigt imorse. Började blöda igår morse redan så därför åkte jag hem från jobbet. Som vanligt så är blod = missfall. Men man hoppas ju ändå. Men vi behövde inte hoppas så länge. Idag låser vi in oss och bara är. Känner mig totalt slut, hade ingen lust att gå upp ur sängen imorse. Det som gör mest ont är att se Mats ledsen, jag hatar att se honom ledsen.

Varför? Varför vi? Jag är så jävla trött på detta nu. Hur mycket ska en människa orka gå igenom. Om bara Alfons hade fått leva, då hade han varit 10 månader nu. Då skulle allt vara bra nu. Men nu blev det istället ett dödfött barn och tre missfall på rad. Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Det är så fruktansvärt orättvist med dessa som blir gravida på första försöket och allt går så bra. Så var det med Alfons men i slutet fick vi lära oss att allt går inte så bra.

Var det inte nog med ett dött barn och två missfall? Hur många missfall ska vi behöva få innan vi får vårt efterlängtade barn. Fan vad livet är orättvist.

4 kommentarer:

Mahatma sa...

Tänker på dig♥

Tea sa...

Livet är verkligen inte rättvist. Finns inga ord som kan trösta!

Annica sa...

Tänker på dig och skickar världen största kram!!

Jossan sa...

Hej!
Har precis hittat hit och kände att jag ville lämna ett avtryck och skänka en tanke..
Jag hoppas ödet, gud eller vad det nu är som avgör folks öden har en riktigt bra plan för Er som drabbas av så många fruktansvärda saker!

Jag själv vart oplanerat gravid som 17-åring och fick en frisk och kry liten pojke, men när vi sedan några år senare försökte skaffa syskon tog det 2 år innan jag ens blev gravid och då jag väl blev det fick vi missfall och sedan tog det drygt 2 år till innan jag vart gravid igen!
Varje månad var ren ångest, varför gick det inte?

Men till slut fick vi ändå en lillasyster, dock inte utan komplikationer och hon har opererats många gånger under sitt 1-åriga liv..

Er tur kommer, er son kommer att få syskon!
Även om det känns oerhört jobbigt vid varje missfall så tänk då ändå på att ni faktiskt kan bli gravida, bara det är en fantastiskt gåva som inte alla får...

Fortsätt att kämpa, livet är orättvist och jag lider verkligen med er..
Men efter regn kommer solsken och jag tror på Er!

Jag önskar er all lycka =)