Just nu känns livet rätt meningslöst. Vi bara väntar hela tiden. Denna eviga väntan. Vänta på att bli gravid. Vänta på att få ett levande barn. Känns som det inte kan bli ordentligt bra nu förrän vi har vårt levande barn i famnen.
Det känns som alla är gravida eller så får alla barn nu. De lägger ut bilder överallt på sina magar och sina söta små barn. Jag vill också lägga ut bilder. Bilder på en stor mage eller en söt liten bebis. Jag försöker att undvika dessa bilder, speciellt på magarna. Vid den här tiden förra året lade jag också ut bilder på min stora mage. Vi var lyckligast i hela världen, vi skulle få ett barn. Vi fick ett barn, men som inte levde.
Jag kan inte fatta själv hur vi orkar allt detta. Folk säger att vi är starka. Jag tycker själv inte att jag är stark. Vad ska man göra? Man måste ta sig igenom detta. Det hade vem som helst gjort. Vad har vi för utväg? Även om det många gånger känts som man velat dra täcket över huvudet och förvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar