Idag så har jag och Rasmus en hemmadag. Bara mysa och ta det lugnt. Försöker tänka ut vad jag vill med livet. Men det är inte så lätt när det enda man vill är att få ett levande barn. Men man måste hitta roliga saker att göra på vägen, annars gräver man ner sig totalt. Känns som att jag inte har så mycket roligt att skriva om nu för tiden, bara hur bittert allt är just nu. Jag försöker tänka positivt men det är svårt. Träningen tar emot nu men jag tvingar mig dit, för att inte tappa det. Känns som att det är det enda jag har just nu.
Känner mig lite rädd över att årsdagen börjar närma sig. Det är väl därför jag har börjat tänka så mycket på allt som hände. Det har snart gått ett år sen Alfons föddes. Ett år med bara skit. Ett år som är helt bortkastat på att må dåligt. Det enda som är fint är att vi fick en liten pojke, men som inte kunde stanna hos oss. Jag kommer aldrig önska Alfons graviditet ogjord. Han är ju ändå vårt barn. Även om han inte kan vara med oss på jorden.
1 kommentar:
Det är alltid positivt att blicka framåt i kriser och hitta saker att se fram emot. Samtidigt är det också bra att sörja. Det verkar som om du har en bra balans. bra jobbat med träningen!
Skicka en kommentar