Orkar knappt hålla ögonen uppe längre. Ska gå och lägga mig bredvid min finaste tjej. Skulle bara vilja pussa och krama henne, men då vaknar hon nog. Får hålla mig till imorgon. Detta är jobbigt när man har förlorat ett barn. För direkt börjar jag tänka att det kanske är sista gången och att jag skulle må så dåligt om något hände henne nu och jag inte pussade och kramade henne när jag tänkte på det.
Något man ständigt måste jobba med. Dessa tankar kommer väl aldrig försvinna. Men som sagt så måste man jobba med dem. Det är samma sak ibland när jag ska ta kort på någon och inte orkar ta fram kameran. Då börjar jag tänka att det kanske är det sista kortet jag tar på den personen. Något jag också måste jobba med.
Nej, nu blir det sängen. God natt.
2 kommentarer:
många gånger tänker jag likadant,om jag och mats bråkar är jag rädd att det är de sista vi gör,jag oroar mig för lillan och pds,jag oroar mig mycket för döden..
Det kanske inte är bra att oroa sig för mycket men samtidigt tror jag att man kanske uppskattar och tar vara på stunder mer..
vilken fin tjej ni har..kram
Den där känslan försvinner nog aldrig. Hoppas att ni mår bra. Kram
Skicka en kommentar