Mitt sätt att skriva

Det är så himla lätt att missuppfatta och läsa fel. Allt jag skriver kanske ni läser på ett helt annat sätt än hur jag menade när jag skrev det. De som tydligen tar illa upp och tar åt sig av vissa av mina inlägg är människor som känner mig. Det är så lätt att läsa vissa meningar fel och tycka si eller så. Jag skriver ofta om hur jag mår. Jag bara undrar var ni är när jag mår dåligt? Det slog mig nyss att nästan inga hör av sig när jag mår dåligt, men läsa bloggen kan de göra och misstolka vad som står där. I och för sig så mår jag dåligt ganska ofta så det skulle ju bli en ganska dyr telefonräkning. Det kanske är därför. Ring eller messa mig och fråga istället om det är något ni tycker är konstigt som jag skriver.

Endast en har gjort det. Jag blev glad över att den personen gjorde det. Fast jag då inte kunde förklara så mycket eftersom jag höll fast vid vad jag tyckte. Tydligen så är det flera som ofta tar illa vid sig om saker jag skriver och det verkar vara människor jag känner väl. Jag skapade bloggen av en anledning. Den har hjälpt mig så otroligt mycket genom allt. Jag kommer inte att ändra mitt sätt att skriva. Om ni inte gillar det så är jag ledsen, men då tycker jag att ni ska finna en annan blogg att läsa. Jag är inte ute efter att få så många läsare som möjligt.

Men visst tycker jag att det är roligt att så många läser min blogg och jag är så tacksam att jag kunnat hjälpa några av er. Jag är glad, och samtidigt ledsen, över att många kan känna igen sig i det jag skriver, speciellt om sorg. Man kan aldrig förstå förrän man varit med om det själv.

Jag hade ingen aning om hur det var att förlora ett barn innan Alfons dog. Jag minns att jag såg ett kort på ett dött barn innan vi förlorade Alfons och jag tyckte att det kändes jättekonstigt. Men nu ser jag något vackert i bilder på döda barn, hur konstigt det än låter. Men många av er förstår mig säkert. Det är kanske för att jag skriver mycket om sorg som folk tar illa vid sig eftersom de tror att jag tycker att de inte fattar någonting. Men så är det inte.

Nu börjar detta inlägg spåra ur känner jag. Som sagt så skriver jag ofta om mina känslor och tankar och ofta det som bara dyker upp medan jag skriver. Hoppas att ni som tycker om min blogg fortsätter att läsa den.