Jag var glad hela dagen igår, ända fram tills vi tittade på vårt nya hus. Jag såg att våra närmaste grannar höll på att flytta in, jag blev så otroligt nyfiken, men ångrade mig snabbt. Skymtade en höggravid kvinna där inne. Allt bara rasade, jag blev så nedstämd för resten av dagen. Jag skulle ju också haft en liten kille nu. Snart så kommer jag att få höra och se deras lilla varje dag. Det känns så otroligt jobbigt. Jag vet att det kommer gå över, men nu känns det som om allt rasat runt mig igen. För första gången så kände jag mig riktigt avundsjuk på denna vackra mage, med det lilla barnet i.
Jag har så svårt att visa mina känslor för alla nära, det blir att jag lägger på en fasad, sen gråter jag i min ensamhet i stället. Det är ju ändå ingen eller inget som tröstar, ingen förstår ju hur jag mår. Det är så fruktansvärt jobbigt, det gör så ont av att känna denna saknad och längtan. Många tror att man mår så mycket bättre redan, det är så fel. Jag mår skit skit skit. Ska man aldrig vakna upp ur denna mardröm?
2 kommentarer:
Hej Anna!
Jag fick precis höra vad som har hänt, jag beklagar verkligen sorgen, tårarna rinner ner för min kind när jag läser dina starka ord.
Du är så otroligt stark som klarar av att skriva och dela med dig av det här.
*kramar om*
Älskade Anna vet inte vad jag ska säga mer än att du är en av de finaste människa jag vet sätter alltid alla andra före dig själv alltid empatisk och försöker alltid att få andra att må bra.Ja nu kanske det är vår tur alla andra att försöka att få dig att må en liten smula bättre iallafall puss och kram /Nettan ps du skriver så fint avklätt och utan krumbukter och jag tror att det är bra att du skriver så fortsätt Anna ds
Skicka en kommentar