Livet

Jag har blivit en ny människa, jag har funnit ett inre lugn. Kan inte förklara hur men känner mig mycket lugnare. Förut så skulle det alltid hända något, nu trivs jag med att bara vara. Tror vi kommer att stortrivas i vårt nya radhus. Känns bra att ha en liten nystart. Ett fantastiskt ställe för Alfons framtida syskon att växa upp på. Rasmus kommer även att ha en egen gräsmatta som han kan gå och skvätta på, bara det känns så skönt. Lite mer frihet. Jag ska ordna en liten minnesplats till Alfons där. Vi kommer få det jättebra, känns så skönt att man kan se positivitet i saker igen.

Jag undrar när vi får brevet om att Alfons är strödd i minneslunden. Det känns jobbigt att inte veta var hans kropp befinner sig, vill veta att han finns där. Jag vill kunna åka dit och minnas honom, berätta för honom vad som händer i våra liv, berätta hur mycket vi saknar honom.

När jag ser barn med sina föräldrar tänker jag "hoppas dom tar vara på varje sekund med sitt barn". Dom är så lyckligt lottade som fått ett litet barn, ett levande barn. Dom får följa denna underbara lilla människas uppväxt. Jag vill bara gå fram och säga att dom ska passa på att njuta, för livet kan ändras på bara några sekunder. Och du vet aldrig vad du blir för människa igen.