Vad jag önskar att Mats och jag bodde i vårt nya hem nu. Då kunde vi vara ute och grilla bara vi två. Början av veckan har varit tung och jag trodde att det skulle bli ljusare. Såg fram emot midsommar, nu känns det som att jag bara vill låsa in mig och dra täcket över huvudet. Varför kunde jag inte bara få ett par bra dagar?
I tisdags så var vi på Spädbarnsfondens träff. Det var skönt att träffa andra som också förlorat sina barn. Vi delade tankar och funderingar. Jag ska försöka bli bättre på att säga hur jag mår, många tror nog på mitt yttre att jag mår någorlunda medan mitt inre bara skriker. Varför skulle det gå så här? Jag vill ju bara vara lycklig. Vi hade det ju så bra och självklart skulle mitt liv inte få bli perfekt. Det är så otroligt orättvist. Idag så kryper jag in i min bubbla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar