Jag känner mig stressad, jag hinner inte sörja. Jag känner mig stressad av att gå tillbaka till jobbet, även fast jag vet att jag inte klarar av det ännu. Jag försöker att lägga det åt sidan och tänka "det är ju bara ett jobb". Men det går inte, det känns som om dagarna bara rinner iväg och jag hinner inte sörja. Jag står stilla på en punkt och runt om mig så rusar tiden iväg.
Idag känner jag mig less, bara less. Less på livet, känns som om det aldrig kommer få någon betydelse. Jag trodde det handlade om att föda barn och uppfostra dem, för att sedan leva vidare genom dem. Självklart ska man ha roligt på sin resa också.
Undrar om jag kommer att känna mig riktigt lycklig när Alfons får syskon? Självklart kommer jag att älska detta barn något otroligt, men jag tror ändå att det är något speciellt med den förstfödde. Längtan, planerna och alla drömmar, och vi blev snuvade på allt... Just nu känns det som att jag aldrig kommer att bli riktigt lycklig igen. Jag vill hitta meningen med livet igen, en liten glöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar