fredag 5 juni 2009

Myrstegen

Det är så himla konstigt, ena sekunden känns det som att man kan tänka lite framåt och i nästa förstår man inte hur livet ska kunna fortsätta. Men livet fortsätter ju, även om man låser in sig och drar täcket över huvudet.

Vi vill göra något fint av detta och för framtiden, därför har vi bestämt att gifta oss i höst. Livet går vidare och vi måste försöka ta dom där myrstegen framåt. Det känns mer rätt än någonsin att vi ska gifta oss nu. Varför inte? Vi älskar varandra och vill inte leva utan varandra. Vi går igenom detta tillsammans, och blir starkare tillsammans. Vi har vuxit ihop på ett helt annat sätt, vi förstår varandra mer. Vi har ju skapat ett barn tillsammans, det bästa och finaste två människor kan göra. Jag älskar dem båda så oerhört mycket.

2 kommentarer:

Mahatma sa...

Å Grattis Anna, va roligt att ni ska gifta er. Ni är värda all lycka och medvind!! Kramar Elin

Anonym sa...

Är så otroligt ledsen Anna över det som hänt. Min bästa vän förlorade sin son förra sommaren och hon bloggar även hon om det. Ingen annan än nägon som varit med om att förlora ett barn kan förstå och jag kan tänka mig att man känner sig otroligt ensam. Kanske kan det vara skönt att få kontakt med någon som varit med om samma sak så om du vill kan du gå in på lillaangelyne.blogspot.com.

Massor av kramar/ Carro Salomonsson