När vi kom hem stod Helmina och diskade. Hon var så mallig och nöjd. Hennes rosa kök hade flugit ner till köket. Varför ska det stå i hennes rum och samla damm? Hon vill ju också laga mat. Jag är så besatt av henne just nu. Det har jag väl alltid varit. Men hon är så fantastisk och rolig. Men vilken förälder tycker inte sitt eget barn är helt fantastiskt?
Blir alldeles varm när jag tänker på att vi ska få en till sådan fantastisk liten människa i våra liv. Att man kan älska någon så fruktansvärt mycket. Kommer man att kunna älska nästa barn lika mycket? Det är klart man kan. Men man funderar ju.
Funderade även mycket på om det kanske var två därinne. Men då hade man blivit glad för det. Just nu känns det skönt att det är ett barn. Vi har sagt att vi hoppas kunna få två levande. Eller, vi har sagt att vi hoppas få två barn. Men nu blir det tre och eftersom Alfons inte överlevde så blir det ju två levande. Ja, ni fattar nog. Jag tycker inte man ska sätta fler barn till världen en vad man har råd med. Man vill ge sina barn en trygg uppväxt. Vi vill kunna resa med våra barn och ge dem en ekonomisk trygghet. Nu är det nog många som missuppfattar mig, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Men vi försöker åka utomlands en gång om året. Det är så skönt att komma bort och inte behöva tänka. Bara vara tillsammans och njuta. Hemma är det alltid en massa måsten.
Nu väntar jag på att Mats och Helmina ska vakna. De ligger i soffan och vilar middag. Sedan ska vi nog in till Mariefred och titta lite i butikerna. Tycker det är så mysigt när vi kan gå och göra sådant hela familjen. Sedan blir det nog fika hos mormor och morfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar