Dagen har varit seg. Vi har verkligen inte gjort ett skit idag. Blöder fortfarande, kommer väl göra det ett par dagar nu. Kan inte fatta, det är så sjukt. Hur orkar man? Jag kan inte fatta att vi orkar. Men vi lever väl på hoppet att någon gång så sitter vi där med vårt levande barn. Hur sjukt låter inte det att säga, vårt levande barn. Det är nog bara änglaföräldrar som kan tänka så.
Jag undrar hur många gånger jag ställer mig frågan, varför? Hur mycket ska vi orka innan vi ger upp? Jag tror att vi aldrig ger upp.
2 kommentarer:
Hej! Tack för att du tittat in hos mig.
Åh, mina ögon blir tårfyllda när jag läser din blogg. Vad kan man säga för ord som kan trösta....Blir så glad om lilla jag kan glädja dig litegrann med min blogg....
Kan bara beundra och känna stor vördnad för alla er som kämpar på i dessa situationer. Ni har min största respekt och önskan för att det går bra nästa gång ni orkar prova. Tankar kommer till mig ibland på hur annorlunda livet kunnat te sig om det inte lyckats för oss som det har gjort. De två som vi har, nu 13 och snart 17 år är det bästa som hänt oss och jag är helt enkelt livrädd att något ont skall hända dem. Ibland får jag lägga band på mig själv för att inte bli för "hönsig" men de förstår mig och de förstår vad viktiga de är och att de är vårat allt. Kämpa, kämpa så länge ni känner att en liten gnista finns./Kram Eva-Mari
Hej! Din vackra blogg beör mig oerhört mycket. Hoppas verkligen ni får till det snart. Håller på dig. Kram /Sofia
Skicka en kommentar