Vår lille prins. Han gör oss lyckliga. Är så tacksam för att han får chansen att växa upp i vår familj. Han kommer alltid att ha en varm plats i våra hjärtan. Önskar honom det bästa i livet.

Inget vidare

Jag tar tillbaka det där med att det går uppåt. Mår inget vidare alls nu. Har haft fruktansvärt ont i ryggen nästan hela veckan. Gick till läkaren idag och fick dunderpiller. Hoppas verkligen att de hjälper nu. Orkar inte må så här längre. Saknar Alfons något otroligt, det gör så ont. Satt och tittade på hans kort här om kvällen. Denna vackra lilla varelse, mitt barn. Det gör så ont när man vet att man aldrig mer kommer att få se honom eller ta i honom. Jag kommer ihåg hans lilla kalla hand så väl. Jag skulle göra vad som helst bara jag fick hålla i den igen.

Går uppåt

Börjar kännas lite bättre. Har haft en jobbig vecka men nu så går det uppåt. I morgon så ska jag på kryssning, fick lite smak för party på bröllopet. Har dragit ihop åtta tjejer som ska se till så att Östersjön gungar. Jag behöver verkligen det här, känner mig så glad. Det känns helt ok att vara utan Mats också, fast vi ska ju ha myslördag när jag kommer hem. Det ser jag också fram emot. Vi har varit uppbokade nästan varje helg så vi behöver all tid för oss själva som går. Snart åker vi även till Fuerteventura. Där finns det inget att göra, enbart ta det lugnt. Mats behöver verkligen det, han sover så dåligt på nätterna. Han behöver få vila och bara tänka på sig själv.

Saknar Alfons

I går så låg jag och Mats och pratade om allt som hänt. Vi pratade om vår Vietnamresa, jag var i v.21 då. Det var helt underbart där. Vi planerade mycket, ville så mycket. Vi var så lyckliga, befann oss på vår drömresa och när vi kom hem så skulle vi strax få barn. Helt sjukt, vad vi tyckte att vi hade det perfekta livet.

Varje kväll så tittar jag på kortet på Alfons och säger god natt. Hur kunde det bli så här? Jag kan fortfarande inte fatta att det är vårt barn på kortet. Jag saknar honom så mycket, vill så gärna hålla honom. Jag kommer ju aldrig mer att få se mitt barn, ta i honom eller ge all den kärlek jag har att ge mitt barn. Varför?

Dålig dag

Åkte till jobbet i morse men vände efter frukost. Mår inte alls bra. Höll på att börja gråta hela tiden. Lämnade frukostbordet ganska hastigt för tårarna började att rinna. Vill bara stänga in mig och tänka på mig själv. Jag har ju mått jättebra i ett par veckor nu, så det är väl inte så konstigt heller. Känner mig slut i hela kroppen, har ingen ork till något. Längtar tills Mats kommer hem.

Min man

Jag är så lycklig med min Mats. Vi har det så himla bra. Vi ställer upp och finns för varandra. Jag skulle aldrig orkat gå igenom det vi har gått igenom om inte han funnits vid min sida. Det känns underbart att vara gift med den människa som ger mig sådan trygghet. Vi har det hur bra som helst, vi vill bara ha ett levande barn sedan så är allt helt perfekt. Jag trodde aldrig att man kunde känna sådan kärlek till en annan människa. Det är väl klart att man kan vara kär och älska men det här är så mycket starkare. Vi har vuxit ihop på något sätt.

Idag så mår jag ovanligt bra..

Idag så mår jag ovanligt bra, känns så skönt att vara tillbaka på jobbet. 50% är alldeles lagom mjukstart där för mig. Jag har kommit igång med träningen också. Går och cyklar varje dag. Man känner sig så himla duktig efteråt. Jag vill ju orka med en ny graviditet när det är dags. Jag känner faktiskt ingen stress över det heller.

Tänker jättemycket på Alfons nu, men jag blir inte längre lika ledsen. Jag kan försöka att förstå. Allt har en mening. Detta var meningen för oss, det har format oss till vilka vi är idag. Det känns som våra liv är som en bok och nu har vi börjat på ett nytt kapitel. Man får tänka framåt, det går inte att stanna i det gamla. Då blir man aldrig normal. De små bitarna från det förgångna som betyder något följer med ändå.

Du finns alltid med oss

En mycket vacker låt.

http://www.youtube.com/watch?v=nuqRk5XjoIo

Nu kan jag känna mer för denna vackra dikt.

Gråt inte
Gråt ej mera, min mamma och pappa
Livet hos er
Blir kanske aldrig detsamma
Men låt mitt minne bli kärlekens ljus
Låt det alltid lysa i ert hus
Tiden är kort, det har jag visat
Lev i värme och ljus
Låt inget bli nedisat
Det är min gåva till er
Låt aldrig mer mörker och smärta få övertag
Gläds istället åt var dag

Lycklig

Känns så skönt att ha börjat jobba. Jag har blivit lite gladare. Känner mer för att göra saker. Har kommit igång med träningen, känns så skönt. Jag känner faktiskt för att roa mig, kanske ta ett glas vin. Trodde inte jag kunde känna så här på väldigt länge. Jag kan säga att jag trivs med mitt liv. Jag har en man jag älskar något oerhört, vi har något speciellt tillsammans. Det enda som fattas är ett levande barn, men jag känner ingen press för det.

Ska till Linköping och träffa en vän nästa helg, ser fram emot det jättemycket. Efter att Alfons dog så har jag haft jättesvårt för att lämna Mats. Men nu känns det okej faktiskt. Det är så konstigt, nu när jag sitter här och skriver så känner jag ett inre lugn och jag känner mig väldigt lycklig. Trodde aldrig att jag skulle kunna känna så här så snart efter Alfons.

Jag blir även lycklig när jag tänker på honom. Det hjälper inte att vara sur eller deppig. Visst kommer de perioderna också, men inte lika ofta. Vi har ett barn och det är helt otroligt, vår lille pojke. Även om han inte är ett jordbarn, så finns han med oss vart vi än går. Jag är stolt över att vara denna vackra pojkes mamma. Jag ångrar inte en dag att jag bar på honom, även om han redan hunnit bli en ängel innan han föddes.

5 september

Jag vill dra tiden tillbaka till den 5 september. Då jag blev fru Samuelsson. Jag kan från och med nu säga att jag är lyckligt gift. Det var en helt fantastisk dag och jag vill tillbaka. Njuta lite till.

Jag har haft lite panik angående graviditet. Det har känts så konstigt att inte vara gravid. Självklart vill jag vara gravid nu men jag känner inte längre samma press. Jag tror att det är efter bröllopet som det har lugnat ner sig. Jag kopplade verkligen av och släppte loss. Det var så skönt. Jag behövde det verkligen. Jag suger fortfarande på karamellen. Känns så tråkigt bara att jag aldrig mer kommer att ha min vackra klänning.

Åh, jag bara ler när jag tänker på den dagen. Varför kan man inte dra tillbaka tiden?

Den bästa dagen i mitt liv.

I lördags blev jag fru, hustru, en Samuelsson. Lite av min gamla identitet försvinner och jag får en ny bit. Den är för framtiden, för oss. Nu börjar vårt nya liv, som man och hustru. Vi har haft motgångar och det har bara knutit bandet mellan oss desto starkare. Nu ska framtiden ge oss lycka och hopp. I lördags var den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag kände mig som en prinsessa, det var vår dag och alla våra nära och kära var där för att dela den med oss. Tack vare dem så blev vår dag perfekt. Nu kan inget krossa oss, framtiden är vår.

Idag blir jag fru.

Idag så ska jag gifta mig, helt otroligt. Jag ska få mannen i mitt liv. Jag börjar känna nerverna nu. Man börjar att oroa sig för så konstiga detaljer, tänk om vi går till altaret för tidigt osv. Idag är min dag, och ingen ska få ta min lycka ifrån mig. Alfons ska vara i våra tankar, och nu kan jag le när jag tänker på honom, vårt barn. Han kommer stå där framme med oss vid altaret. Han kommer att ta våra händer och säga att allt blir bra. För det kommer det att bli. Wendela kommer också att sitta där för hon tar hand om Alfons i himlen. Jag ville så gärna att hon skulle få uppleva våra barn och våra giftemål. Ett barn har hon fått, hon tar hand om Alfons åt oss, det vet jag. Och vigseln kommer hon inte missa, för hon kommer sitta där på andra raden.

Bara två och en halv dag kvar

Nu är det bara två och en halv dag kvar tills jag är fru Samuelsson. Känns så bra, ska bara vänja mig vid att heta Samuelsson. Det känns som att Mats är perfekt för mig, jag skulle aldrig kunna hitta någon bättre. Vet ej vad jag skulle göra utan honom, han är min trygghet. Har fått lite separationsångest efter Alfons. Har det jättejobbigt när han är borta. Men efter lördag vet jag att det verkligen är vi två, eller det vet jag redan. Det är mer som ett bevis. Längtar till att få ha min vackra vigselring på fingret som visar att jag är hans, bara hans.

Lite bättre

Haft en underbar helg med min blivande. Vi behövde en helg bara vi två, så vi for till Örebro. Tog in på ett jättefint hotell och bara myste. Drack champagne och åt tre rätters. Man unnar sig sådant allt för sällan. Bara fly verkligheten för en stund. Det var vi värda efter allt som hänt.

Mår lite bättre nu. Ska börja jobba på fredag, känns faktiskt ganska skönt. Bröllop på lördag, längtar jättemycket. Det är vår dag, som vi får dela med alla nära och kära. Ska verkligen suga åt mig varje minut.

Känns vissa stunder hopplöst att få ett levande barn. Men det är väl meningen att vi ska ta vara på varje sekund när det väl är dax för vår tur. Vi har det hur bra som helst ihop, det är ett otroligt band mellan oss. Vi brukar säga att vi har det perfekt, det är bara ett levande barn som saknas i våra liv.

Är så trött

Tack och lov har Mats varit hemma idag. Är så fruktansvärt trött, både mentalt och fysiskt. Har ingen livsglöd överhuvud taget. Känner inte för något, är bara så less. Kunde känna lite glädje åt denna graviditet men nu är allt bara tomt. Det känns som det är hopplöst att få ett levande barn. Kan man verkligen ha så maximal otur som vi har? Livet blir aldrig som man tänkt sig.

Jag kunde faktiskt se framåt, tänka på nästa sommar. Längta efter att få hålla en liten, älska och bara finnas. Jag kan ju så klart glädjas åt bröllopet, men det är en dag. Ett barn har man för resten av livet.

Avundsjuk

Just nu är det så jobbigt med allt som rör barn. Jag ser hur lyckliga alla är med sina barn. Bara vi går här på gatan så möter vi någon som försöker lära sitt barn cykla eller tar en promenad med sitt barn. Jag blir så avundsjuk, vill också ha ett barn jag kan lära cykla eller bara leka med. Varför ska det vara så svårt?

Orkar inte mer

Har precis kommit hem från en underbar möhippa. Tack alla ni som förgyllde min dag. Men nu mot kvällen så kom verkligheten ikapp. Fick ett missfall i fredags, och har legat på sjukhuset mellan 16:00 och 07.00. Vi var hemma hos mina föräldrar och åt lunch då jag började att blöda lite. Sedan åkte vi hem och så fort jag klev ur bilen så forsade blodet längs mina ben. Sedan stod jag i duschen en timme innan vi bestämde oss för att åka till akuten. Blodet ville inte sluta rinna. På akuten fick vi komma in ganska snabbt och träffa en läkare som ville att vi skulle stanna ifall jag behövde skrapas. Klockan 22:00 skulle han komma tillbaka och undersöka mig, och ge besked ifall jag fick åka hem eller behövde in på operationen.
Jag fick dropp och skulle fasta. Jag var så sjukt hungrig, men det var bara att bita i det sura äpplet. Vi var trötta och nog lite i chock eftersom vi inte kunde sluta skratta. Jag vet att det låter konstigt men vi skojade hela tiden om allt och alla.

Klockan blev 22:00 och jag längtade efter att få åka hem och äta. Men då ser doktorn att jag måste in på operation för skrapning. Det var jätteläskigt där inne. Sex personer tog hand om mig och jag fick en jätteotäck mask över mun och näsa. 20-30 minuter senare så vaknade jag och var helt väck. Efter en timme fick jag komma tillbaka till vårt rum. Sedan försökte vi sova. Strax innan sju kom sköterskan och gav mig en spruta sedan kunde vi åka hem.

Väl hemma får vi sova ungefär en timme innan alla Mats vänner hämtar honom för svensexan. Jag åkte till svägerskan och det visade sig att de skulle ha möhippa för mig idag också. Vi har haft en helt underbar dag. Men nu börjar jag smälta vad som egentligen har hänt. Jag har inte kopplat att jag för 24 timmar sedan låg på sjukhus och fick ett missfall. Ska det vara så svårt att få ett levande barn? Vi som skulle överraska alla på bröllopet och berätta.

När Alfons dog då stanna hela världen runt omkring för oss. Men nu kan vi iallafall leva vidare, trots detta. Vi har inget val, vi måste försöka gå rakt fram på vägen. Men det är så fruktansvärt frustrerande. Varför kan inte vi som har alla förutsättningar bara få ett litet levande barn? Vi vill ju så gärna ha ett litet barn.

Upp och ner

Just nu går det verkligen upp och ner. Ena sekunden kan jag fokusera på bröllopet och nästa storgråter jag, vill då bara gräva ner mig i täcket. Har ändå varit en ganska bra helg. Vi har mest pulat hemma i trädgården, skönt att göra sådant tillsammans. Hade lite familj på middag igår, det blev lyckat.

Nu är det två och en halv vecka kvar tills jag börjar jobba. Känner mig rädd, vet inte hur det kommer att gå. På ett sätt längtar jag till att ha något att göra men vet inte hur mycket jag klarar av än.

En bra dag

Haft en jättemysig dag med Jessica och Vilde. Den började med att de kom hem till mig och åt lunch. Sedan åkte vi på kräftskiva till jobbet, skönt att träffa nästan alla innan jag börjar att jobba. Kan bli jobbigt att behöva möta alla samtidigt. Kändes faktiskt bra att träffa några av dem, känns inte lika spänt den dagen jag ska börja då. Men jag vet inte hur jag ska klara av en hel dag, första dagen. Hade varit skönt att börja med en halv.

Sedan åkte vi till Jessicas vän Elin, en jättemysig tjej som är väldigt lätt att prata med. Hon bor granne med en gammal vän till mig, det var så kul att träffa honom. Få se hur han bor och snacka lite skit. Det var väldigt länge sedan vi sågs.

Tillbaka

Åkte till Varberg i fredags. I lördags så var vi till Liseberg och i söndags så var vi barnvakt till Casper. Fredrik och Cathrine åkte till Göteborg för att kolla på Madonna. Det var roligt att ha Casper, vi bara myste. I måndags åkte vi till Ullared. Det var helt hysteriskt, så mycket folk. Jag fick jätteont i huvudet, så vi var tvungna att gå ut. Har faktiskt inte gråtit på hela helgen.

Men så fort vi kom hem så kom allt ikapp. Tårarna bara rann och rann. Mats åkte tillbaka till jobbet idag, det är alltid jobbigt efter helgen. Jag isolerar mig lätt hemma, vill bara vara i min bubbla. Saknar Alfons något otroligt nu, vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Det är så jobbigt när jag tittar på hans kort och inser att det är den enda bild jag har av mitt barn.

Alfons namnsdag

Haft en jättemysig dag med Jessica och Vilde. Vi åt supergod lunch i Ugglans, sedan efterrätt på Blå Hjorten. Sedan var jag till minneslunden och vattnade Alfons smultronplanta. Har berättat för grannarna nu, det känns bra. De sade att de ville bjuda på fika någon dag, så då berättade jag eftersom jag inte vet hur jag kommer att reagera när jag träffar deras nyfödda lilla tjej. Kanske börjar jag att storgråta, då är det skönt om de vet varför.

Vi tände Alfons dopljus för en stund sedan eftersom han har namnsdag idag. Jag saknar honom så mycket. Det är så tomt.

Avundsjuk

Mår inte så bra just nu. En gräva ner mig i kudden period. Sitter i vardagsrummet och ser vår granne gå runt med deras nyfödda lilla flicka. Är så himla avundsjuk. Hon ser så liten och fin ut. Varför kunde inte jag få ha en sån liten och fin Alfons hos mig? Man tar saker och ting för lätt. Det är mycket som ska stämma och gå rätt för att en liten krabat ska födas levande och frisk. Det är så orättvist. Jag är livrädd för att träffa grannen på nära håll, vet ej om jag kommer kunna hålla tårarna borta. Jag gömmer mig nog för dem ett tag.

Föräldragruppen

I tisdags så var vi på spädbarnsfondens träff, det var jätteskönt efteråt. Som vanligt så får vi tända ett ljus för våra barn. Sedan så får man berätta så mycket man orkar om sitt barn. Jag bryter alltid ihop så fort vi skall tända ljuset. Det är så himla skönt att Mats är med. Det verkar inte vara så många män med på träffarna. Därför blir jag stolt att Mats följer med, det är hans barn också. Han lider lika mycket som jag, vi bara visar det på olika sätt. Precis efter att Alfons dött så hade jag så lätt för att prata om det, jag ville berätta allt för alla. Men nu så kan jag knappt få ur mig ett ord utan att börja gråta. Saknar honom så att det gör ont.

I onsdag fick vi blommogram, det kom från vår föräldragrupp. Jag brast ut i gråt. Såg alla sitta där med sina nyfödda och få veta att vårt barn dog. Jag har inte träffat någon från föräldragruppen ännu. Vet inte vad jag skall säga, känns som det skulle bli ett jättejobbigt möte.

En fantastisk gåva

Idag så blev jag riktigt rörd. Vi fick en gungstol av min bror och svägerska. Den var så otroligt fin, med en liten ängel till Alfons på den. Det är nog det finaste jag någonsin fått. Dom har lagt ner en jäkla massa jobb, bara så att vi kunde få en perfekt gåva. Jag är verkligen lyckligt lottat som har en så underbar familj. Älskar dem otroligt mycket.

Helgen har varit bra. Hade en grillkväll igår med 13 personer. Den blev riktigt lyckad. Kände verkligen inte för det först men det blev riktigt trevligt till slut. I morgon så börjar en ny vecka och Mats går tillbaka till jobbet. Då blir det ensamt igen.

Minneslunden

Igår så besökte jag minneslunden där Alfons ligger. Har satt dit ett par änglar som kan vaka över honom. Det var riktigt jobbigt att komma dit, men ändå så skönt. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket.

Nu har Mats jobbat sin första vecka efter semestern. Det har varit jättetufft. Jag har inte alls mått bra. Jag har tänkt mycket på Alfons, tittat mycket på hans kort. Jag bara tänker och gråter. Vissa dagar så vill jag bara dra täcket över huvudet och inte kliva upp.

Saknar honom så

Åhh vad jag saknar mitt lilla barn. I morgon så går Mats tillbaka till jobbet efter semestern, det känns verkligen jättejobbigt. Jag vill så gärna ha Alfons hos mig, jag saknar honom så.

Nu har vi äntligen fått brevet om att han ligger i minneslunden. Två månader tog det, två j-vla månader. Vart har han varit under tiden? Kan de inte skynda på lite när det gäller barn? I två månader har jag inte vetat vart mitt barn har funnits. Känns så orättvist. Varför vi?

Har varit stark nu en längre tid, kanske för att Mats varit hemma. Nu känns det som att det dalar nedåt igen. Vill bara ha honom hos mig. Ingen ska behöva må eller känna såhär.

Fullt upp

Har haft fullt upp med det nya huset. Har inte ens hunnit tänka. Igår så hade vi grillmys med min bästa vän och hennes man. Vi pratade mycket om Alfons och om förlossningen. De är så himla lätta att prata med om det, de frågar mycket och är inte rädda för att göra det. Visade även kortet på Alfons. Det är alltid lite jobbigt att visa det, men även skönt. Jag blir ledsen varje gång. Det är som om allt kommer upp igen på något sätt. Jag är så tacksam att hon är så lätt att prata med om det som hänt.

Annars springer tiden iväg. Nu är det Mats sista semestervecka, det blir jobbigt när han måste gå tillbaka till jobbet. Man har vant sig med att ha honom hemma. Skulle behöva gå till min kurator men har inte tid förrän i augusti. Har så himla mycket jag behöver få ur mig.

Vårt nya radhus

Äntligen så har vi flyttat in, det är så otroligt fint här. Har haft ett par jättebra dagar, känns helt otroligt. Känns som att vi kommer trivas bra här. Sjöutsikt och 200 m ned till vattnet med en liten strand. Kan det bli bättre? Men vi är värda detta. Vi börjar på en ny kula nu, detta är vårt nya liv.

Jag är så glad att jag har de föräldrar jag har, de ställer alltid upp. Pappa har spikat, borrat och hamrat. Det finns inget stopp på den mannen. Mamma ser till så att vi äter. Hon lagar mat till ett helt fotbollslag. Jag är dem evigt tacksam.