Orkar inte mer

Har precis kommit hem från en underbar möhippa. Tack alla ni som förgyllde min dag. Men nu mot kvällen så kom verkligheten ikapp. Fick ett missfall i fredags, och har legat på sjukhuset mellan 16:00 och 07.00. Vi var hemma hos mina föräldrar och åt lunch då jag började att blöda lite. Sedan åkte vi hem och så fort jag klev ur bilen så forsade blodet längs mina ben. Sedan stod jag i duschen en timme innan vi bestämde oss för att åka till akuten. Blodet ville inte sluta rinna. På akuten fick vi komma in ganska snabbt och träffa en läkare som ville att vi skulle stanna ifall jag behövde skrapas. Klockan 22:00 skulle han komma tillbaka och undersöka mig, och ge besked ifall jag fick åka hem eller behövde in på operationen.
Jag fick dropp och skulle fasta. Jag var så sjukt hungrig, men det var bara att bita i det sura äpplet. Vi var trötta och nog lite i chock eftersom vi inte kunde sluta skratta. Jag vet att det låter konstigt men vi skojade hela tiden om allt och alla.

Klockan blev 22:00 och jag längtade efter att få åka hem och äta. Men då ser doktorn att jag måste in på operation för skrapning. Det var jätteläskigt där inne. Sex personer tog hand om mig och jag fick en jätteotäck mask över mun och näsa. 20-30 minuter senare så vaknade jag och var helt väck. Efter en timme fick jag komma tillbaka till vårt rum. Sedan försökte vi sova. Strax innan sju kom sköterskan och gav mig en spruta sedan kunde vi åka hem.

Väl hemma får vi sova ungefär en timme innan alla Mats vänner hämtar honom för svensexan. Jag åkte till svägerskan och det visade sig att de skulle ha möhippa för mig idag också. Vi har haft en helt underbar dag. Men nu börjar jag smälta vad som egentligen har hänt. Jag har inte kopplat att jag för 24 timmar sedan låg på sjukhus och fick ett missfall. Ska det vara så svårt att få ett levande barn? Vi som skulle överraska alla på bröllopet och berätta.

När Alfons dog då stanna hela världen runt omkring för oss. Men nu kan vi iallafall leva vidare, trots detta. Vi har inget val, vi måste försöka gå rakt fram på vägen. Men det är så fruktansvärt frustrerande. Varför kan inte vi som har alla förutsättningar bara få ett litet levande barn? Vi vill ju så gärna ha ett litet barn.