Åhh vad jag saknar mitt lilla barn. I morgon så går Mats tillbaka till jobbet efter semestern, det känns verkligen jättejobbigt. Jag vill så gärna ha Alfons hos mig, jag saknar honom så.
Nu har vi äntligen fått brevet om att han ligger i minneslunden. Två månader tog det, två j-vla månader. Vart har han varit under tiden? Kan de inte skynda på lite när det gäller barn? I två månader har jag inte vetat vart mitt barn har funnits. Känns så orättvist. Varför vi?
Har varit stark nu en längre tid, kanske för att Mats varit hemma. Nu känns det som att det dalar nedåt igen. Vill bara ha honom hos mig. Ingen ska behöva må eller känna såhär.
2 kommentarer:
Älskade vän!
Du har så rätt, ingen borde få må just så.
Håller dig i mina tankar!
Kärlek.
Usch fick du också vänta sådär otroligt lång tid innan man fick veta något om de lagts i minneslund? Hade han blivit nedlagd innan två månader hade gått eller hade det gått två månader innan de lagt ner honom också!?
Med Emelie fick vi vänta från mars 2009, när hon föddes till oktober 2009 innan vi hörde något. Hon lades ner i minneslund den 14 oktober. Jag förstår inte att de ska få göra såhär när det gäller barn?!
Kram
Skicka en kommentar