Lycklig

Känns så skönt att ha börjat jobba. Jag har blivit lite gladare. Känner mer för att göra saker. Har kommit igång med träningen, känns så skönt. Jag känner faktiskt för att roa mig, kanske ta ett glas vin. Trodde inte jag kunde känna så här på väldigt länge. Jag kan säga att jag trivs med mitt liv. Jag har en man jag älskar något oerhört, vi har något speciellt tillsammans. Det enda som fattas är ett levande barn, men jag känner ingen press för det.

Ska till Linköping och träffa en vän nästa helg, ser fram emot det jättemycket. Efter att Alfons dog så har jag haft jättesvårt för att lämna Mats. Men nu känns det okej faktiskt. Det är så konstigt, nu när jag sitter här och skriver så känner jag ett inre lugn och jag känner mig väldigt lycklig. Trodde aldrig att jag skulle kunna känna så här så snart efter Alfons.

Jag blir även lycklig när jag tänker på honom. Det hjälper inte att vara sur eller deppig. Visst kommer de perioderna också, men inte lika ofta. Vi har ett barn och det är helt otroligt, vår lille pojke. Även om han inte är ett jordbarn, så finns han med oss vart vi än går. Jag är stolt över att vara denna vackra pojkes mamma. Jag ångrar inte en dag att jag bar på honom, även om han redan hunnit bli en ängel innan han föddes.