Idag så mår jag ovanligt bra, känns så skönt att vara tillbaka på jobbet. 50% är alldeles lagom mjukstart där för mig. Jag har kommit igång med träningen också. Går och cyklar varje dag. Man känner sig så himla duktig efteråt. Jag vill ju orka med en ny graviditet när det är dags. Jag känner faktiskt ingen stress över det heller.
Tänker jättemycket på Alfons nu, men jag blir inte längre lika ledsen. Jag kan försöka att förstå. Allt har en mening. Detta var meningen för oss, det har format oss till vilka vi är idag. Det känns som våra liv är som en bok och nu har vi börjat på ett nytt kapitel. Man får tänka framåt, det går inte att stanna i det gamla. Då blir man aldrig normal. De små bitarna från det förgångna som betyder något följer med ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar