Föräldragruppen

I tisdags så var vi på spädbarnsfondens träff, det var jätteskönt efteråt. Som vanligt så får vi tända ett ljus för våra barn. Sedan så får man berätta så mycket man orkar om sitt barn. Jag bryter alltid ihop så fort vi skall tända ljuset. Det är så himla skönt att Mats är med. Det verkar inte vara så många män med på träffarna. Därför blir jag stolt att Mats följer med, det är hans barn också. Han lider lika mycket som jag, vi bara visar det på olika sätt. Precis efter att Alfons dött så hade jag så lätt för att prata om det, jag ville berätta allt för alla. Men nu så kan jag knappt få ur mig ett ord utan att börja gråta. Saknar honom så att det gör ont.

I onsdag fick vi blommogram, det kom från vår föräldragrupp. Jag brast ut i gråt. Såg alla sitta där med sina nyfödda och få veta att vårt barn dog. Jag har inte träffat någon från föräldragruppen ännu. Vet inte vad jag skall säga, känns som det skulle bli ett jättejobbigt möte.