Saknaden efter pappa är enorm. När jag ser på kort på honom så känns det som om luften går ur mig. Är han verkligen borta? Han finns ju där på kortet så levande och med. Jag kan verkligen inte förstå hur detta kunde hända. Vi hade redan fått lära oss att livet är skört och trodde att vi fått vår del av sorg och smärta. Därför är det så obegripligt varför pappa skulle dö. Han lämnade så mycket efter sig.
I förrgår var jag arg på honom. En sak lossnade från vagnen som han hjälpte mig att sätta dit sist den hade lossnat. Jag hade svårt att få dit den och blev arg på honom för att han lämnat oss. Han hjälpte ju alla med allt. Han var så duktig och världens snällaste. Han har aldrig gjort någon något ont. Han har lämnat ett stort tomrum efter sig. Visst kommer det bli mindre och mindre med tiden. Men det kommer alltid att finnas där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar