Idag tog vi farväl av min pappa. Det var en fin begravning med massor av vänner och släktingar som tog farväl. Saknar honom så otroligt mycket. Kan fortfarande knappt fatta att han är borta, att det var honom vi tog farväl av. Det känns så konstigt. Som att man lever i nuet men samtidigt i en fantasivärld där han kanske kommer tillbaka. Att det kanske aldrig hände.
fredag 5 augusti 2011
Pappas begravning
Idag tog vi farväl av min pappa. Det var en fin begravning med massor av vänner och släktingar som tog farväl. Saknar honom så otroligt mycket. Kan fortfarande knappt fatta att han är borta, att det var honom vi tog farväl av. Det känns så konstigt. Som att man lever i nuet men samtidigt i en fantasivärld där han kanske kommer tillbaka. Att det kanske aldrig hände.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, jag är så ledsen för er skull! Jag vet så väl vad ni går igenom nu. Jag hoppades länge att allting var en ond dröm och att pappa kanske kanske skulle komma tillbaka. Och det märkliga är att jag mådde bra av att tänka så. För en kort sekund bara.
När vi åkte hem från Finland förra veckan så såg jag en man i tax-freen som var SÅ lik min pappa. Det var verkligen hans dubbelgångare och jag fick hejda mig själv för att inte springa efter honom och röra vid honom. Vetskapen om aldrig mer är så smärtsam.
Skickar tusen kramar
Lina
P.S. Helmina är ju precis hur söt som helst!
Jag beklagar att din pappa inte finns hos er mer. Har varit borta från bloggvärlden i sommar och inte tittat in till din blogg.
Jag förstår att det är väldigt jobbigt eftersom jag både mist min dotter och båda svärföräldrar.
Jag tycker också att det är jobbigt att det är så tyst efter att någon lämnar oss. För de människor som man förlorar lever ju kvar inom oss!
Kram
Sandra
Skicka en kommentar