Idag blev det stranden. Gud så skönt det var. Jag och Casper badade länge. Helmina fick känna lite på vattnet vid strandkanten och det var uppskattat. Vi åker till ett ställe där det inte är så mycket folk, jättefin strand, lekplats och skugga. Hoppas vi hinner dit några fler gånger i sommar. 
På eftermiddagen så blev det en kort promenad med Jenny och Emma. Emma hittade foten och smaskade medan Helmina hängde över kanten för att hinna se allt. Hon är så otroligt nyfiken min lilla tjej.
När vi kom hem fick hon gunga en stund. Hon älskar sin gunga som pappa satte upp några timmar innan han dog. Det känns så konstigt att det är begravning på fredag. Ska vi begrava min pappa? Det har inte riktigt sjunkit in ännu. Blir väl mer verkligt när vi står där i kyrkan. Kan verkligen inte fatta att han är borta. Världens finaste pappa. Han var omtyckt av många. Han var otroligt snäll och ställde alltid upp för alla. Han har lämnat ett stort tomrum efter sig.Känns så konstigt när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att få se honom. Jag fick aldrig ta farväl eller säga hur mycket jag älskar honom. Det känns inte som det var han jag tog farväl av innan de kom och hämtade hans kropp. Det är så fruktansvärt orättvist. Hur kan detta hända oss? Har vi inte varit med om nog?
Med Alfons kan jag ändå tänka att det fanns en mening för att det känns bättre att tänka så. Att vi kanske aldrig hade fått Helmina om inte han dog. Men pappa kan jag verkligen inte förstå. Det finns ingen mening. Han ville se sina barnbarn växa upp. Han sa ofta att det skulle bli så roligt när Helmina kunde springa runt hemma hos dem. Han började bygga på en lekstuga några timmar innan han dog. Det skulle bli den finaste lekstugan i hela Mariefred sa han. Det gör så ont när jag tänker på att hans barnbarn inte kommer få växa upp med världens bästa morfar/farfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar