Ensam

Det var lite jobbigt att lämna av mamma helt själv när vi kom hem ifrån Kosta. Tycker så otroligt synd om henne. Även om hon inte alltid visar eller säger något så vet jag själv att man sitter och funderar mycket. Speciellt när folk omkring en har roligt. Man ser ingen glädje själv och får kämpa med att hålla tårarna borta. Jag har själv varit där efter att Alfons dog. Jag kan förstå många av mammas känslor. Fast det är på två helt olika sätt. Men jag lider så med henne. Det gör så ont i mig när hon säger att hon känner sig ensam. Visst hon har oss men vi har våra familjer. Pappa var ju hennes andra hälft.