Det värmde i mitt hjärta när fasters prins stod i dörren och skrek faster Anna när vi kom för att hälsa på. Vi passade på att leka med hans tågbana och mysa en stund. Det är så roligt nu när han pratar mer.
Brorsan bjöd på en av de godaste semlor jag ätit. Han hade bakat dem själv. Han får gärna bjuda på det igen. Jag har aldrig varit jätteförtjust i semlor men shit vad god den var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar