Känner mig nedstämd idag. Var förbi minneslunden på förmiddagen. Jag satt där ganska länge. Det var så rofyllt och alldeles tyst. Det blåste upp en gång och vinden lät så konstigt så jag tog det som ett tecken från Alfons, för sedan blev det knäpptyst igen. Det var så gult och fint, folk hade lagt massor av påskliljor där till sina nära och kära. Jag är så glad att vi valde denna plats till honom. Det är så himla vackert, jag hade kunnat sitta där hela dagen.
När jag är hemma så känns det inte som han finns där i minneslunden. Jag får inte dåligt samvete av att vi inte besökt minneslunden på ett tag eftersom han inte är där. Men när jag väl är där så känns det som något slits ifrån mig varje gång jag lämnar den och det gör så ont. Men han är väl med oss överallt. Är vi hemma eller i minneslunden så finns han runt oss nästan jämt tror jag, om han inte är uppe i himlen och leker med de andra änglabarnen. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket.
2 kommentarer:
Känner så med dig!
Styrkekramar.
Han är med er överallt! Jag är övertygad.
Kram
Skicka en kommentar