Tankar

Sitter och tänker mycket på det jag pratade med min kurator om. Vi tog även upp mycket om det på spädbarnsfonden-träffen. Att många tror att sorgen förvinner. När man blir gravid eller får ett till barn så är ju allt bra. Ett till barn, det är just det man får. Inte något nytt barn, man får ett syskon till sitt änglabarn.

Svenskar är så fina och vågar inte prata om döden. Det är ett känsligt område som man inte ska gå in på. Börjar man prata om Alfons till exempel så är det många som börjar prata om något annat. Jag blir jätteglad när folk frågar mig om vad som hände och när jag kan berätta om min förlossning eller graviditet som vilken mamma som helst. Jag hade en bra förlossning och det vill jag att mammor som är nervösa får veta. Jag skulle kunna föda imorgon om det vore så.

Många är rädda för förlossningen och ser det som något otäckt. Man föder ju sitt barn, det bästa som finns. Man blir mamma på riktigt. Jag höll på att skriva att man har en bebis att visa upp, men det har inte alla. Jag har ett fotografi och det är min käraste ägodel. Förlossningen ska vara något vackert. Smärtan glömmer man lika fort som den kom. Jag är avundsjuk på dem som ska föda, jag vill också vara höggravid och föda barn.