Idag så känner jag mig lite less. Less på livet och lite annat. Känns jobbigt när jag inte kan gå in på så privata saker som jag så gärna vill skriva om. Men det går inte för att jag tycker att vissa saker behöver inte alla veta. Att skriva här i bloggen är som terapi för mig. Skriva av sig om allt och inget. Men det är tråkigt när jag så gärna vill och behöver men inte kan. Ringde en vän förut istället och pratade av mig. Jag är så tacksam för de nära vänner jag har, de håller jag hårt i. De har funnits för mig under denna jobbiga period och förstår mig. De kan säga till mig när jag har fel och jag likaså till dem. Tack för att ni finns.
Jag är trött på att ställa upp för människor som aldrig finns där för mig. Ger man lillfingret så tar de hela armen. Jag blir bara besviken på dem om och om igen. Nu får det vara nog. Jag ska börja säga ifrån. Varför ska jag ödsla energi på någon som bara gör mig ledsen och besviken? Detta är mitt liv och det är jag rädd om.
1 kommentar:
Det va så roligt att träffa dig på gymet du såg ut att vara full av energi! Vi ses snart där igen♥
Skicka en kommentar