Idag var vi på gyn och där konstaterade de att det var ett missfall. Känner mig slut som människa, orkar inte mer. Hur mycket ska vi behöva gå igenom? Jag försöker intala mig att detta inte får knäcka mig. Fan fan fan, nu har vi inget att se fram emot. De små saker som kunde glädja förut känns inte alls lika kul. Nu är det bara att börja om med den ständiga pressen. Stenen är tillbaka på axlarna och orken är slut.
Efter sjukhusbesöket åkte vi till Åsby Handelsträdgård. Vi ville inte åka hem och bara sitta. Det var skönt att göra något annat. Jag hittade min soffa där. Sedan åt vi en billig lunch, eller den enda som fanns att välja på. Sedan kom min prins på besök. Han vet exakt hur man gör faster och farbror på bra humör. Man sjunger och sjunger, sen dansar man med armarna till sången.
Är sjukskriven i två veckor nu. Känns skönt att vila och ta det lugnt. Mats är hemma imorgon också, det är bra. Annars sitter man väl bara själv och grubblar. Ska försöka ta mig till träningen på torsdag. Måste fortsätta hålla igång. Detta ska inte få knäcka mig. Jag måste verkligen försöka kämpa på. Är så jävla trött på att må piss nu. Nu får det vara nog.
1 kommentar:
Jag beundrar dig något otroligt för din vilja att hålla ihop och fortsätta kämpa! Du är fantastisk Anna. I gråt, i skratt, i ilska.
Oändligt många kramar till dig och Mats!!
Skicka en kommentar