Imorgon får hon somna i sin vagn hos grannarna. Jag ska iväg på tjejkväll och Mats ska iväg på grabbkväll. Det är första gången vi har barnvakt så sent. Hon skulle först ha fått sova hos mamma för första gången men jag tycker att Trolla ska få bli lite mer hemma först. Så hon får somna i vagnen hos grannarna så kör den av oss som kommer hem först bara över henne. Hon älskar ju Tyra och Edit. De kommer att ta väl hand om henne. Lär väl skicka några mess och fråga i alla fall.
Många tycker nog att vi är fjantiga som inte lämnat bort Helmina ännu. Men vi har ju inte skaffat barn för att lämna bort henne. Sedan har vi inte haft behov av egentid. Både jag och Mats är familjemänniskor som älskar att bara vara med familjen. Jag vet att jag funderade i början över att många måste ha det så jobbigt, fick inte sova eller så. Men nu har jag insett att jag har kanske inte haft det lättare än andra. Jag klagar bara inte. Jag väntade mig inte att det skulle vara en dans på rosor.
Jag kan räkna på en hand hur många gånger Helmina sovit en hel natt, en halv hand till och med. Men det är något jag räknade med när jag skaffade barn. Sedan kan ju även jag tycka att det är påfrestande ibland, men det är bara att gilla läget. Jag vet ju faktiskt vad jag gav mig in på när vi beslutade oss för att skaffa barn. Sedan har nog Alfons en viss del i mitt tänkande att göra.
Även pappa får mig att tänka ännu mer på familjen. Det är det absolut viktigaste som finns i mitt liv.
7 kommentarer:
Tack för igår Anna! Tittade in här och läste lite idag. Jag blir lite förvånad över det du skriver. Men jag kanske tolkar texten lite annorlunda. Än vad du menade haha men du vet hur jag är frågvis och dann ;) Jag blev nyfiken på vad du menar med familjemänniskor. Finns det olika benämningar på familjer? Vad är då jag? En familj har jag och jag tycker också om att spendera min tid med dem. Men om jag inte är med dem ibland är jag inte en familjemänniska? Eller halv familjemänniska eller en familjemänniska som ibland inte är det? Eller vill du bara säga att du tycker väldigt mycket om att vara med din familj? och sedan får jag en känsla att du inte tycker om att föräldrar inte får tycka att sina barnen är jobbig eller rättare sagt att man inte får beklaga sig. Kanske misstolkar det. Varför är du emot det? Hur tänker du där? Ibland enligt mig så kan det underlätta om att få prata om det som är jobbigt, bearbeta det så att säga. Det gäller faktiskt alla problem och jag tror många föräldrar är medvetna om att det är slitsamt ibland att få barn. Ingen dans på rosor som du skriver men varför får man prata om andra problem typ jobbproblem, skolproblem, kompisproblem eller jobbiga saker som händer i sitt liv men inte om sina barn?. Varför är det annorlunda? Jobba är inte heller en dans på rosor alltid men det visste man också om innan man skaffade ett arbete. Kanske ett dåligt exempel men jag tror att du förstår vad jag menar. Den sista saken jag undrar tycker du att det är illa att man lämnar bort sina barn ibland? Tycker att meningen jag skaffar inte barn för att lämna bort dem var en nedvärderade mening till alla föräldrar som gör det. Hur tänker du där? Var det bara att du vill berätta att du helst inte vill lämna bort Helmina eller att man är sämre om man gör det? Är det en mätningsfråga om hur bra förälder man är om man inte lämnar bort dem? Jag måste fråga för det skulle kännas så olustigt att prata med dig om hur jobbigt det kan vara ibland med barnen eller hur man har uppfostrat dem och du tycker det är bara fel och piss. Då får jag väll annars hålla mig till ämnen som cupcakes eller något annat bakverk eller matverk. Jag vill ju inte att du ska tycka att jag är en dålig familjemänniska och att jag inte tycker om mina barn lika mycket som du tycker om dina barn. För ett kärlek till sitt barn kan inte mätas, den är oändlig. Kram
Men gud Elle, du har ju typ skrivit en uppsats =).
Som jag skrivit så många gånger tidigare så skriver jag på ett sätt och någon annan läser det på ett annat.
Jag tycker inte att jag är en bättre mamma än någon annan. Jag tycker jag är en bra mamma till Helmina och gör det som känns rätt i mitt hjärta. När jag skrev att jag inte klagar så handlar det om att jag fått lite konstiga kommentarer av människor i min närhet som tror jag går i en bubbla och aldrig har problem. Det var nog mer det jag tänkte på när jag skrev det. Att jag bara inte klagar. Familjemänniska är mer ett uttryck som är lätt att använda. Som igår pratade vi barn och familj och det var väl inget konstigt?
Du känner mig Elle och borde ta lite av det jag skriver med en nypa salt. Många gånger låter det nog hårdare än vad det är. Jag tycker mer att det är konstigt att jag måste förklara mig för människor jag känner som står mig nära. Varför ska det helt plötsligt vara olustigt att prata med mig om saker som vi har kunnat prata vitt och brett om förut?
Haha ja det blev visst lite långt ;)
Jo, Anna jag tror jag känner dig men när jag har varit och pratat med dig så är jag med en Anna och när jag läser här så är det en annan Anna. Jag blir osäker vem som är den verkliga Anna. (mycket Anna nu ;))och det är väl därför jag reagerar som jag gör. Jag måste fråga, för visst kan du skriva rätt så hårt här och då blir jag faktiskt osäker vad du verkligen tycker. Är det de du skriver av dig här eller den jag pratar med i verkligheten? Det blir liksom dubbla budskap.Kanske andra tycker det också och det kanske är därför du får förklara dig för dem. Kanske är de som står dig nära som blir sårade av de hårda orden du skriver för det är just de som står nära och tycker om dig men blir liksom jag osäker om det verkligen är så här du känner och inte det du säger till en. Blev nog lite rörigt men jag hoppas du förstår. Jag får väll ta dig på orden. Att försöka ta det med en nypa salt. :) Men när min osäkerhet kommer krypande så får jag fråga igen vad du menar. Du vet frågvis som jag är ;)
Jag vet inte vad jag ska skriva. Helt plötsligt kändes detta jättelarvigt. Du känner mig och borde inte ens fundera över detta. Du har känt mig i x antal år och jag har skrivit på denna blogg i tre år om allt mellan himmel och jord.
Sedan pratar ju inte vi om alla ämnen jag skriver om. Det blir ju så klart starkare eftersom jag skriver om det här. Du har nog många tankar och åsikter om saker som jag inte håller med om, men som inte låter konstiga då vi pratar om dem. Hoppas att du fårstår hur jag menar.
Jag håller med dig till 110 % och jag tycker inte att du skriver konstigt eller är två olika personer. Tycker inte heller att du skriver på ett hårt sätt. Jag brukar tänka att tar man åt sig av en sån fin text som ovan så ligger inte det i den som texten skrivits av, utan på den som läser.
Jag tycker i alla fall att du skrivit jättefint och tänker precis som du! Förstår inte stressen i dagens samhälle om att lämna bort och ha massor av egen tid.
Tycker att det är jättebra och viktigt att ta upp detta!
Kram!
Måste bara få lägga in en liten kommentar i detta "gamla" inlägg....håller med Elle fullständigt! Tar nog oxå åt mig lite i hur du skriver när du beskriver en familjemänniska. Då är jag en dålig mamma i dina ögon Anna. För jag lämnar bort Joel minst en gång i månaden för lite egentid och har jobbat 2dar i veckan sen Joel var 3 mån och varken han eller jag lider av det...Du menar nog väl Anna men låter lite nervärderande...ville bara säga det! Kram
Ser inte var i inlägget som Anna är dömande alls?
Hon pratar ju om sig själv. Kallar inte någon för dålig eller säger något nedvärderande om någon.
Skicka en kommentar