Leva med sorgen

Nu har skruttan äntligen somnat. Det tog tid, hörde hur hon härjade med sin stackars pappa däruppe. Kan bero på att vi tokdäckade på eftermiddagen och sov till 16:30. Jag brukar annars låta hennes sova max till 15:00. Skönt var det i alla fall.

Saknar pappa jättemycket just nu. Föreställer mig ofta hur han pratade, gick och gjorde vissa saker. Man vänjer sig mer och mer vid att han inte finns hos oss längre. Man lär sig att leva med sorgen. Det har snart gått ett år sedan han lämnade oss. Ett helt år som bara har rusat förbi. Tack och lov för att Helmina finns. Men det gör ont att han inte får se henne växa upp. Han hade gjort allt för henne. Det är så fruktansvärt konstigt hur livet kan bli.