Fina Pappa

Hur kunde detta hända? Jag sa till mamma förut att jag undrar hur lång tid det tar innan man förstår. För det är fortfarande så ofattbart att pappa är borta. Idag skulle mamma och pappa firat 31 år som gifta och om exakt en vecka skulle pappa ha fyllt 61 år. Då skulle vi ha suttit på ett plan på väg till Fuerteventura tillsammans med mamma och pappa.

Pappa var så omtyckt av många. Han hjälpte alltid alla och var genomsnäll. Det är jobbigt att skriva inlägg om honom för tårarna kommer innan jag ens hunnit att börja skriva. Saknar honom så otroligt mycket. Jag vet att min saknad är bara en pyttedel av mammas saknad. Tycker så fruktansvärt synd om henne. Dagar som denna måste vara tunga. Alla speciella dagar som blir första gången efter pappas död kommer att vara extra jobbiga.

Har så svårt att förstå att han inte finns överhuvudtaget. Han kan ju inte bara ha försvunnit. Han var ju här nyss. Han måste ju finnas någonstans. Det är så konstigt. Kommer inte ihåg om det var igår eller idag som Helmina satt i barnstolen och vinkade lite ut i vardagsrummet. Då blev jag varm för jag tänkte att hon vinkade till pappa. Hon vinkar väldigt sällan men hon gjorde det ett par gånger efter varann just då. Sitter nu och lyssnar på hans låt. Den är så fin och speciell för oss nu eftersom vi vet att han tyckte jättemycket om den. Den har en mening.