Ja, idag blir min lilla prinsessa nio månader. Om tre månader så fyller hon ett. Ett helt år som bara försvunnit. Eller försvunnit har det inte. Men det har gått alldeles för fort. Jag hinner inte med. Vill bara att tiden ska stanna upp. Den här tiden får jag aldrig tillbaka.
Kan inte sluta tänka på att pappa inte får fira hennes ettårsdag. Eller någon av hennes födelsedagar. Hon hade världens bästa morfar. Han älskade verkligen sina barnbarn. Han gjorde allt för dem. Det kommer att ta jättelång tid innan man börjar förstå. Jag gråter fortfarande dagligen över att han inte finns. Det kommer när jag sitter själv och funderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar