onsdag 15 december 2010

Ringt till förlossningen

Nu har jag ringt förlossningen. Känner mig less på detta så jag ville be dem behålla oss redan imorgon om jag inte får värkar innan dess. Vad är det som säger att de har mindre att göra på fredag än imorgon? Blir bara ledsen av att åka hem och sväva i ovisshet hela tiden. Barnmorskan jag pratade med antecknade det och sa att vi ska prata med läkaren som vi får träffa imorgon. Jag hoppas verkligen att de behåller oss. Vet inte hur många döda barn och missfall man måste ha fått för att de ska prioritera en?

Blir arg på mig själv också för att man är så jäkla svensk. Man bara finner sig i det mesta. Jag måste alltid smälta saker också. Imorse när de kom och sa åt oss att vi skulle åka hem så sa jag typ ingenting, bara grät. Jag grät för att jag blev så himla besviken. Nästa gång vi skulle komma hem var ju med Lillstrumpan. Men efter att jag funderat hela dagen och blivit peppad så ringde jag till förlossningen och nu känns det bättre.

9 kommentarer:

Lisa sa...

Hej! Jag har precis hittat din blogg idag. Du skriver underbart, och jag beklagar er stora sorg. Nu sitter jag här och kommer hejja på dig, tills du och lilla Lillstrumpan är hemma igen, när hon har kommit ut! Stor kram!

Lisa sa...

*Tårarna rinner* Du skriver så berörande. Jag tror att din blogg hjälper många änglarmammor och änglarpappor. Du är fantastisk!

Jessica sa...

Skönt att du ringde och lättade en liten sten. Det har du all rätt till, stå på dig! Du vet att jag längtar tills vi ses nästa gång, då vi får träffa lillan! Du är så duktig och kommer vara det även när det är dags, kämpa på ni tre!!!! Love

Hanne sa...

Jag tycker att du absolut ska stå på dig. Be att bli igångsatt redan imorgon, så snart som möjligt. Nu har du och maken väntat länge och väl på er lilla dotter. Jag tycker att personalen på förlossningen ska lyssna på er och prioritera er, efter vad ni tidigare har varit med om, med lille Alfons.
Jag håller alla tummar för att ni snart ska ha er fina dotter hos er.

Lisa sa...

Hej! Jag hittade din blogg idag! Måste bara säga att du är fantastisk. Stå på dig imorgon och kräv att stanna. Det är helt oacceptabelt att de skulle kunna skicka hem dig. Det är ju ett trauma i sig att föda barn och med din erfarenhet i synnerhet! Jag hade tur att min son överlevde och att jag hade hela läkarteamet i rummet eftersom vi visste om hjärtfelet men nästa gång det är dags kommer jag att vara livrädd och få pannik om de inte lyssnar på vad jag vill!
Var osvensk imorgon och kräv din rätt! Jag håller tummarna för er. Lycka till fina människa.

Maggan sa...

Nu får du och mannen mana upp lte jävlaranammma. Det är skandal att de har skickat hem er med er historia. Jag hoppas verkligen att ni får komma in igen och att de tar riktigt väl hand om er. Lillstrumpan förtjänar endast det bästa.

Jag har inte läst din blogg innan men blev så berörd av den och ert liv.

Håller tummarna...

Milo - Mamma til Miranda & Keane sa...

Gud vad arg jag blir, förstår inte hur man kan skicka hem er när dom vet om er historia , men tyvärr så är sjukvården så brutal och fel :/ .. Men stå på er och bara på dom. Stor kram till er :)

Anonym sa...

Hittade ocksa din blogg genom Jackie o jag.Oj,Oj vad jag grat nar jag laste om vad ni har varit med om. Har genom din blogg ocksa kollat in de bloggar du sjalv foljer, om kvinnor med liknande situation som din-och da grat jag annu mer dartill.
Jag lider. Darfor att jag har barn. Har man aldrig forsokt fa barn,burit barn eller sjalv har barn kan man ALDRIG forsta hur det kan kannas.
Jag blev gravid av en slump. Det gick for sanbbt, och vi var inte beradda. Tycket aldrig om att vara gravid, omstallningen var fuktansvard. Jag fick slutligen en son i Januari 2010. Pa det fysiska planet funakde allt perfekt, men jag var aldrig psykist installd pa att bli mamma. Det tog lang tid for mig att komma i symbios med min son. Nu ett ar senare ar det obeskrivligt hur mycket och starkt jag kanner for honom, men det kom inte omedelbart.
Vet du, du kommer aldrig ha det sa. Du ar INTE psykiskt oforberadd pa att bli mamma sa som jag var. Du kommer vara den mest fantastiska,glada, narvarnde och TALMODIGAST mamman redan fran dag ett. Vad mer kan jag saga, an att jag onskar er all lycka till i varlden. Enjoy this ride-du kommer snart, snart fa kanna pa det mest fantastiska du nagonsin varit med om i ditt liv. Snart.
Kram

Änglamamma sa...

Tack för alla fina ord.