Idag är jag röstlös. Har tappat rösten helt, det är väl lika bra det så Mats slipper lyssna på mig. Bitter är jag också. Tror att Lillstrumpan har bestämt sig för att stanna i magen. Hon har det väl så gosigt och varmt därinne. Ju mer jag vill att hon ska komma desto mindre förvärkar har jag. Har knappt haft några på två dagar nu.
Idag ska vi i alla fall in till förlossningen och göra ultraljud, sedan kollar de även flödet i navelsträngen. Läkaren ska även kolla hur moget det är, men det känns hopplöst ändå. De kanske kan reta lite så det sätter igång.
Alla säger att hon kommer snart och det vet vi med. Men att ligga sömnlös på nätterna och undra hur fort hon dör om navelsträngen täpps igen är inte roligt. Mats åker varje dag till jobbet med en klump i magen ifall han ska hinna hem om något händer eller att det sätts igång.
1 kommentar:
Hoppas, hoppas, hoppas hon kommer snart så ni slipper oroa er och istället får gosa med er dotter!
Kramar
Skicka en kommentar