Nu har det fått sjunka in

Nu har jag låtit det sjunka in lite och det är blandade känslor. Visst är jag så lycklig över att vi får bli igångsatta men samtidigt rinner tårarna för vad som komma skall. Sist jag blev igångsatt fick vi lämna kvar vår fina kille på förlossningen. Det kommer att gå bra denna gång men det finns i bakhuvudet.

Igår kväll när vi lagt oss fick jag nästan panik när inte Lillstrumpan gjorde sig uppmärksammad i magen. Hon har varit överaktiv på kvällarna men igår var hon lugn. Jag försökte trycka och retas men inget hände. Tänkte att nu får vi åka in ikväll. Men sedan gick jag och kissade och då fick jag verkligen tillbaka för trycken. Tack och lov, för annars hade jag blivit helt galen.

Lillstrumpan kanske kände av min stress eller något. Jag blev jättestressad igår. Kändes som att inget var bra. Vill ju ha allt perfekt tills hon kommer hem. Men det går väl aldrig att få perfekt inför något som man inte har en aning om. Alla nya saker som ska användas och hittas rutiner till. Känns så konstigt med alla saker som står oanvända och snart ska användas.

Om två timmar kommer pappa och hämtar oss. Skulle verkligen behöva sova men det går inte. Har tagit mig en kopp te, tänt julgranen och myser. Eller försöker mysa men det är tusen tankar i huvudet just nu. Nästa gång jag skriver så har Alfons fått en lillasyster. Vi ska ta med oss ett litet liv hem som kommer att vara det viktigaste i våra liv så länge vi lever.