Tänk att man kan älska en liten människa så mycket. Jag trodde inte ens dessa känslor fanns. Jag skulle bara vilja låsa in mig för evigt och lukta, pussa och bara gosa med min lilla tjej. Hon är så otroligt snäll. Jag gråter nästan konstant, det är väl alla hormoner. Jag gråter för att hon är så fin, jag gråter av utmattning, mjölkstockning, av att jag älskar henne så mycket. Jag gråter för att jag inser desto mer vad vi förlorade när Alfons dog. Jag gråter av tanken på att hon skulle dö ifrån oss. Vi kollar konstant om hon andas. Om hon gråter lite så skär det i hjärtat på mig. Ja, jag är väl en typisk nybliven mamma.Förlossningen tog femton timmar och hon är värd varenda minut av smärta. Hon föddes o6:17. Jag höll nästan på att be dem om ett kejsarsnitt men eftersom jag redan var öppen tio centimeter vid midnatt så trodde vi att hon skulle komma när som helst. Jag klarade mig faktiskt bra på lustgasen. Jag hade vid ett tillfälle varit så borta så att jag tjatat på Mats om min gamla filt och sagt -Lustgas is the shit. Barnmorskan fick nästan dra andningsmasken ur mina händer eftersom jag hade så ont att jag inte kände när jag hade en värk. Det värkstimulerande droppet började de med på 12,5 ml och i slutet hade de ökat till 300 ml och jag hade inga värkar. Till slut fick jag försöka krysta ändå. Jag såg att barnmorskorna började viska och jag började krysta som en galning för jag fattade att något var fel. Till slut så kom huvudet och sedan så satt hon fast. Så en barnmorska lade sig över magen och de andra bände mina ben bakåt och ytterligare en barnmorska slet ut Helmina. De lade henne på min mage och paniken kom direkt eftersom hon inte andades. Jag tänkte -Inte en gång till. Mats fick inte klippa navelsträngen eftersom de var tvungna att springa iväg med henne. En sköterska kom snabbt tillbaka och hämtade Mats. Då hade de fått liv i henne och hon skrek som en galning. Konstigt nog behövde de bara sy fyra stygn invändigt.
Jag hade gärna stannat kvar i vår bubbla på BB i några dagar till. Maten blev serverad, vi gick ut och åt och sen tillbaka på rummet för att mysa. Det ska bli skönt när denna julhelg är över. Då har vi inget planerat och vi ska bara vara inne och gosa med vår fina lilla tjej.
4 kommentarer:
Har hittat hit, och gör ett nytt försök att kommentera:-) Försökte häromdagen men det gick inte. Åååh, så fin hon är, och så glad jag är för er skull! Stort grattis än en gång. Jag stod på Tuna Park då jag upptäckte ditt sms och min julshopping kom alldeles av sig för att jag blev så glad och rörd. Hon är en alldeles otroligt fin liten bebis!
Visst är det en fruktansvärd känsla då man tänker att det var en precis lika fin bebis som man begravde och inte fick behålla. Känner mkt väl igen det där med att känslorna är totalt kaos och att tårarna aldrig tar slut för att kärleken och rädslan och alltihop är så stort.
Vilken jättetuff förlossning, fy sjutton vad bra kämpat, och vad hemskt att hon inte skrek med en gång.
Många kramar till er
Lina R
Sänder stora grattiskramar till er! Vilken bedårande liten tjej!
Ha en jättemysig tid tillsammans och gör bara det som ni känner att ni har lust med.
Kramar Cicki
♥ Bra kämpat, det gjorde ni bra ♥ Passa på och njut nu och släpp alla måsten och mitt tips är att våga säga nej till alla nyfika och ivriga som vill komma. Lilla tjejen är ju här för att stanna! Kram från mig jag och cicci ser fram emot att å träffa henne längre fram. GRATTIS
Hihii, jag sitter och bölar som vanligt då :P
Ja Anna, första tiden är ett enda virrvarr av känslor från alla möjliga håll. Vill träffa dig och lilla Helmina snart. Stor varm kram! //Bine
Skicka en kommentar