fredag 13 juli 2012

Dramatik

Tänk att vi snart har en till liten sötnos hos oss. Var i alla fall på ultraljud idag och det är verkligen en välmående liten tjej som ligger och jäser därinne. Hon väger nu runt 3 800 gram, så hon blir nog lika bastant som sin storasyster när hon kommer ut. Jag hoppas bara att hon vill komma ut snart. Har som sagt mycket förvärkar, hoppas bara att det går över snart till ordentliga värkar.

Den här lilla sötnosen skrämde livet ur sina föräldrar idag. Hon ramlade i golvet med sin tripp trapp stol över sig. Hon började att gallskrika och jag skyndade mig fram och lyfte upp henne. Efter någon sekund tappar hon andan och blir knäpptyst, börjar himla med ögonen och ändra färg i ansiktet. Jag får panik och bara skriker Helmina och skakar henne. Mamma var med tack och lov. Hon knäppte till med fingrarna på kinden och Helmina kvicknade till på en gång. Mitt hjärta slog så sjukt fort för jag blev så otroligt rädd. När hon lugnat sig så fick hon glass, så att hon skulle vara vaken en stund till. Var så rädd att hon skulle sluta andas i sömnen ifall vi lade henne direkt. Nu får hon sova mellan mamma och pappa inatt, min fina lilla prinsessa.

6 kommentarer:

Natta sa...

Men usch va obehagligt med Helmina!!! Tur att det snabbt var över...Joel slutar oxå andas när han gallskriker..känns jätteobehagligt varje gång det händer, men vi vet ju om det. Däremot höll dagispersonalen på att få panik när det hände första gången och vi hade glömt berätta det. Klantigt av oss!
Nu hoppas vi snart att en liten syster tittar ut så man får komma och gosa bebbe...❤

Ha en skön helg! Kram

Änglamamma sa...

Ja, jag blev livrädd. Men usch, har det hänt flera gånger? Ja, jag hoppas också att hon vill ut snart om hon kommer ut som hon jäser.

Hoppas du får en bra semester.
Kram

Anonym sa...

Fy vad läskigt, förstår att du blev rädd! Det kallas affektkramp när barn gör så. När Olle var liten och skrek mkt (oftast då han blev riktigt arg och eller gjorde illa sig) så höll han andan så han skiftade i blått i bland. Jag brukade blåsa ganska hårt i ansiktet på honom då, får då drar de nästan alltid automatiskt efter andan. Vad skönt att lillasyster är stor och välmående:-)
Kramar, Lina R

Anonym sa...

Hej, Lina igen. Den här länken är bra tycker jag (du kanske redan har sett den.) http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Affektanfall-/
Kram

Änglamamma sa...

Ja, det var jätteläskigt. Blev så rädd. Om det händer igen så ska jag prova att blåsa i ansiktet. Går inte att gå in på länken.
Kram

Anonym sa...

Du får kopiera och klistra in i adressfältet. Funkade inte att länka. Kram, Lina