Helmina hjälpte mig med att göra smoothie till mellanmål. Tydligen är det inne att ha med ananas-lappen i. Gärna allt på ananasen som man i vanliga fall kastar. Till slut blev det en ananas- och hallonsmoothie med lite extra nysning i.
Nu har jag precis nattat skruttan som slocknade på en gång. Mats kommer sent, så jag passar på att plocka undan lite eftersom vi får städat imorgon. Jag och Helmina åker iväg och roar oss för att sedan komma hem till ett rent och fint hus. Det är så skönt med städhjälp.
När nästa barn kommer så kommer jag att uppskatta det ännu mera. Jag längtar så till ultraljudet. Man får en kick varje gång man går på ultraljud. Det är så häftigt att se det lilla livet där inne.
Började tänka på när Alfons föddes häromdagen. Mamma och pappa gick ut till väntrummet under förlossningen. Efter att han fötts så hade barnmorskan gått in till dem och hon grät. Jag vet inte varför jag började tänka på just det. Sedan fick vi sitta och fika med honom hos oss. Det måste ju låta konstigt. Att fika bredvid sitt döda barn. Men det var fint. Man är i sådan chock och fungerade som en robot just då.
I nya Mama-tidningen så är det en artikel om Suzanne Sjögren och hennes dotter som fick cancer. När de var som mest på sjukhuset så tyckte hon det var så konstigt att världen utanför funkade precis som vanligt. Jag känner så igen den känslan. Hur kunde folk jobba på som vanligt? Mitt barn hade ju dött.
Folk beklagade sorgen på facebook och i nästa minut skrev de om vilken bra dag de haft. Det var så sjukt i min värld, så okänsligt tyckte jag då. Men de visade bara att de brydde sig, något jag är tacksam för.
Oj, nu blev det ett långt inlägg. Dags att börja röja så att Mats slipper börja när han kommer hem.
Published with Blogger-droid v2.0.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar