Häromdagen när jag fixade i garderoben så fick jag en konstig känsla. Jag började tänka på att jag har två barn. Att jag även har en son som jag aldrig kommer få se växa upp. Det är klart jag redan visste allt detta men jag fick en så konstig känsla. Ibland måste man stanna upp och tänka. Dagarna bara flyter på och Alfons finns där med oss hela tiden. Men att stanna upp och börja tänka på att min fina lilla son aldrig fick se dagsljuset känns så konstigt.
Jag har verkligen ett barn till. Allt har blivit så mycket verkligare nu när Helmina har kommit till oss. Hon är verkligen vår lilla guldklimp. Jag vet att jag ibland funderade på om vi någonsin skulle få ett levande barn och nu är hon här. Känns helt overkligt att vi till slut fick en så fin liten syster till Alfons. Vi har verkligen haft tur och är lyckligt lottade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar