Hittade denna underbara bild på brorsan och Vendela hos mamma och pappa. Jag och Helmina har nämligen sovit här inatt eftersom Mats hade grabbkväll igår. Han bjöd på chiligryta och det skulle rökas cigarr. Mamma och jag pratade om Vändla igår och tårarna rann ner för mina kinder. Jag saknar henne något otroligt. Vi firar hennes 85-års dag på bilden och året efter dog hon. Hon var som en farmor, mormor och vän. Jag kunde prata om allt med henne.Jag är så glad att jag hann säga hej då och tala om att jag älskar henne. Vi visste båda den gången att det var sista gången vi sågs. Jag grät och hon grät. Sedan åkte jag och Mats på semester till Åland och på vägen hem ringde mamma och sa att hon dött.
Jag gråter ofta när jag är hos mamma och pappa. Pratar mycket om Alfons, Vendela och min faster när jag är här. Min faster dog alldeles för tidigt. Hon fick inte uppleva sina barnbarn. Hon skulle ha blivit en underbar mormor och farmor. Jag minns att jag trivdes att vara hemma hos dem när jag var liten. Dörren stod alltid öppen och man var alltid välkommen. Livet är så orättvist. Men allt har väl en mening? Men man förstår sig inte alltid på den.
Vi hade inte haft Helmina om inte Alfons dött. Det måste ha varit en mening med att vi skulle få denna fina lilla tjej. Vi skulle inte bry oss lika mycket om små bekymmer och vara räddare om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar