När Mats var fem år skrev han ett rymmarbrev. Så roligt att hans mamma sparade det. Idag har jag ramat in det och det ska få stå i Helminas rum. Helmina är jätteförkyld och snorar, hostar och rosslar. Men ändå har hon humöret på topp. Jag vet själv hur hängig man blir av att bara vara förkyld. Hon är stark, min lilla tjej. Imorgon så ska vi till Bvc och träffa läkaren, då ska han få lyssna på henne. Man blir ju lite orolig ändå. Hon är ju trots allt bara sju veckor gammal även om det känns som att vi haft henne i en evighet.
4 kommentarer:
Rymmarbrevet är ju en höjdare. Så roligt att hon sparade det och att du ramat in det. Och den där kniven-ja du har nog rätt. Då vill hon inte vara med pappa i skogen längre...hahaha
Kramen i
Vad härligt med ett rymmarbrev!
Krya på dig, Helmina!
kram Sophie i Björsund
Så otroligt söt flicka du har!
Grattis, jag menar det verkligen.
Jag har också förlorat min son, han blev 7v. Känner igen mig jätte mycket i din berättelse, har läst gamla inlägg.
Vilken lycka att få ett barn att ta hand om! Tänk att man tog det för givet, att man skulle få behålla dom. Vilken orättvisa att vi inte fick det.
Kram
Skicka en kommentar