Iittala

Jag har funnit en serie av Iittala som jag förälskat mig i. Den heter Taika och är helt ljuvlig. Igår fick vi även en brödburk av brorsan & Cathrine som är så fin.

Äntligen är julen över.

Eftersom denna jul var vår första utan Alfons så var det skönt med en lugn julhelg, och ännu skönare när den var över. Förstår att det är mysigt för alla som har barn. Julen känns som det är barnens på något sätt. Julafton var vi med mamma och pappa. På juldagen bar det av till Mörkö för Mats sida. Efter Mörkö så träffade vi Karin, Victor och Alice en stund. På annandan så skulle vi ha åkt till Mats pappa, men de blev tyvärr sjuka så vi skjuter på det till denna helg istället.

I söndags hade jag en träff här hemma med några änglamammor. Vi blev bara tre, men det gjorde inget heller. Vi pratade om våra barn och om julen. Känns så skönt att kunna prata med några som förstår mig. För dem är inget konstigt. En av dem har jag träffat lite mer. Jag har berättat om henne förut. Vi kommer så himla bra överens. Vi ska ses på måndag igen.

Nyårsafton närmar sig med stora kliv. Den firar vi med Karin och Victor. Sedan kommer en jättegammal vän upp från Skåne. Ska bli jättekul att träffa henne och hennes sambo. Även denna dag blir lugn. God mat och härligt sällskap.

Minnepinne

Fick en minnepinne med bilder av Karin igår, tänkte jag skulle dela med mig av några.


Jag & Alice

Möhippan

I Gibraltar

Julafton

Idag är det julafton. Har ingen julkänsla än. Det är ju så mycket snö och allt men jag känner ingenting. Saknaden är stor efter Alfons. Detta skulle ha blivit hans första jul. Vi pratar mycket om förra julen, hur lyckliga vi var att nästa jul skulle vi ha ett litet barn.

Vi blir hemma hos mamma och pappa idag, det blir bara vi fyra och det känns väldigt skönt. Vi ska äta gott och mysa. Klockan 15.00 ska vi tända ett ljus för Alfons, det gör alla änglaföräldrar för sina barn då.

En härlig helg

Jag & Alice

Finaste Alice

Hos Magnus & Sara på lillejul

Vilde & Mats åker pulka

Denna helg har jag haft fullt upp. I fredags kom Vilde och sov över, i lördags var vi på lillejul hos ett par vänner och i söndags var jag i Stockholm och myste med Karin & Alice.

Har precis läst på Änglarum om andra änglamammors oro över julen. Men jag kan inte säga att jag känner på samma sätt. Jag tycker det ska bli mysigt med en lugn och skön julafton hos mamma & pappa. Juldagen ska vi till Mörkö för att träffa Mats släkt, det ska också bli trevligt. Jag vet ju inte, ångesten kanske kommer krypande senare. Just nu känns det bra och jag lever på den känslan. Jobbet funkar jättebra, men nu är jag ledig fram till 11 januari. Träningen går också bra, jag känner att jag orkar mer så jag får öka tempot.

Hård körning

Idag så har jag tränat min 5:e dag denna vecka. Det är lika bra att köra på så länge det är roligt. Idag på Easyline var vi bara fyra stycken, skönt tycker jag. Vi körde skiten ur oss, jag var helt genomblöt efter. Jag är riktigt stolt över mig själv att jag tränar så bra. Man känner redan att man orkar mer.

Innan träningen var jag i Strängnäs och fikade med en annan änglamamma. Vi har träffats tre gånger nu utanför Spädbarnsfondens träffar. Hon är jättemysig och vi kommer jättebra överens. Synd att tiden går så fort bara. Jag hoppas vi kan ses snart igen. Jag ska förresten ha en träff för änglamammor hemma hos mig den 27:e. Jag ska bjuda på en senare lunch och sedan blir det nog bara prat och diskussioner. Ser fram emot det.

Snart kommer Vilde för han ska sova över här. Har tagit fram pulkan så att vi kan gå ut och åka lite. Sen ska vi nog hem och dricka varm choklad och mysa. Får se när Mats kommer hem, han lär väl inte få en lugn stund för han är Vildes favvo.

Så less

Nu är jag så jävla less. Jag är trött på allt och alla. Vänner man trodde brydde sig bara utnyttjar en. Jag är trött på att människor ska lägga sig i vårt liv, saker de inte har att göra med. Jag känner mig ledsen, sårad och arg. Jag måste börja säga ifrån, jag är så fruktansvärt less.

Jag hade verkligen tagit ett stort kliv framåt. Börjat träna och må bra, jobbet kändes bra. Nu har jag glidit ett litet steg tillbaka. Jag grät hela vägen till jobbet imorse, jag höll på att vända. Ville bara hem och gräva ner huvudet i kudden. Men jag bet ihop och dagen gick ganska bra ändå. Nu är jag fruktansvärt trött. Snart så ska jag och Mats träna, skönt att få träna bort lite aggressioner.

En bra helg

Jag har kommit igång med träningen ordentligt. Tycker det är jätteroligt. Ska iallafall träna ca: 3 ggr i veckan. Min bror och svägerska har också skaffat träningskort där. Känns kul att ha fler man kan träna med. Har varit och fikat med en tjej som jag träffat på spädbarnsfondens träffar nu. Jättetrevlig tjej, vi kommer jättebra överens. Det känns kul att få lite nya vänner.

I fredags så var jag och några jobbarkompisar på after work på Rogges och sedan blev det bowling med en helt okey filébuffé. Sedan bar det av till Rogges igen. Skulle ha träffat upp Emma men smart-skallen själv ringde på hennes gamla nummer. Men det blev en jättelyckad kväll med jobbet och lite rund under fötterna blev man också.

Igår var vi och firade min mormor med en liten släktmiddag som slutade i diabilds-visning. Det var mysigt men jag var inte alls på humör för att umgås. Väl hemma bäddade jag in mig i min nya värmefilt, Mats poppade popcorn och sedan visades ju Sharpe på TV, som inte får missas enligt en viss herr Samuelsson.

Nu jäklar

I tordags så var vi på Spädbarnsfondens träff. Det var jätteskönt att prata av sig lite. Träffade en ny tjej ifrån Strängnäs som jag ska ta en fika med någon dag. Skönt att träffa någon utanför alla träffar. När man är på träffarna är det som en bubbla. Jag pratar inte om det vi pratat om med andra. Andra förstår inte på samma sätt. Så därför är det skönt att träffa någon utanför bubblan och prata. Vi kom även fram till att vi har en gemensam bekant. Hon verkar iallafall jättetrevlig och rolig så det ska nog bli bra.

I går så körde jag mitt första pass på Hälsoskaparna. Det var Easyline, otroligt kul. Har lite träningsvärk i armarna idag, då har det iallafall gett något. Ska försöka gå på det passet varje fredag. Det var inte så mycket folk heller. Jag tycker det är jobbigt när det är för många. Jag och Mats ska försöka gå dit och träna när han kommer skapligt från jobbet. Men vi har iallafall sagt att minst två gånger i veckan måste vi gå. Så nu jäklar kör vi så det ryker.

En i varje generation

Satt och tänkte när jag åkte hem från ICA Maxi för en stund sedan. Det är en i varje generation som dött i min släkt, på min pappas sida. Min farfar, min faster, min halvsyster och nu Alfons. Det är lite sjukt om man tänker på det. Det är som en förbannelse ligger över oss. Hur vanligt är det?

Förra året dog Vändla, vi kallade henne så och hon stavade sig så. Vändla blev 86 år gammal. Hon var pigg och minnet var bättre än mitt. Det gick väldigt fort från att hon blev sjuk. Vändla var som en vän, farmor och mormor. Jag kunde prata om allt med henne. Jag saknar henne så mycket. Jag sa alltid att hon ska få uppleva våra barn. Hon fick aldrig några egna. Vi har alltid varit som barnbarn, jag och min bror. Och ibland kan jag tänka att hon fick Alfons. Det finns en mening med det hela. Hon får ta hand om honom i himlen. Hon skulle visst få uppleva ett barn, men i himlen. Det gör mig varm när jag tänker på att Vändla tar hand om Alfons.

Första advent

Jag känner mig full av liv. Jag vill göra en massa saker, jag mår bättre än jag gjort på länge. Men det går verkligen upp och ner. Jobbet har gått jättebra hittills denna vecka. Ska även jobba i morgon på min lediga dag och det känns helt ok.

I söndags så var det julmarknad i Mariefred. Det var jättemysigt att gå där med Mats. Vi går så sällan på stan tillsammans. Sedan träffade vi Karin, Viktor och lilla söta Alice. Vi träffas så sällan så man får ta varje chans man får. Sedan avslutade vi veckan med det vanliga söndags-skumbadet, och laddade upp för en ny vecka.

Just nu så håller jag på att baka småkakor till min födelsedag på söndag. Blir väl några som kommer och fikar. Känns inte så viktigt att fira sin födelsedag längre. Tog en sväng förbi Cathrine och Casper idag efter jobbet. Nu har han äntligen fått sin födelsedagspresent som vi väntat på så länge.

Idag så ska vi gå till Hälsoskaparna på möte. Sen får vi se om man börjar träna där.

Tjejmiddag

Hade en så trevlig kväll igår. Mats lagade oxfilépasta till oss. En toppenkväll, behövs fler sådana.

På bättringsvägen

Ännu en dag som jag fördrivit med att ligga på soffan. Men nu har jag iallafall ingen feber. Blir hemma imorgon, ska försöka gå på fredag. Halsen känns även bättre men nu har det börjat klia istället. Det är inget roligt alls att vara hemma, längtar till och med till jobbet. Måste träffa människor innan jag blir galen.

På tisdag ska vi iallafall till Hälsoskaparna på möte. Kolla hur det ser ut och vad de har att erbjuda. Vore jätteskönt om vi kunde komma igång båda två. Annars blir det bara att man är hemma efter att Mats kommit hem.

Vi ska även köpa en systemkamera snart. Jag älskar ju att fotografera. Tänkte gå lite kurser och se hur man kan utvecklas. Behöver verkligen hitta på något.

Få se hur jag mår imorgon, om jag orkar hämta mina nysydda gardiner som min snälla svägerska har sytt. Kommer att bli så snyggt.

Hemma sjuk

Idag så är jag sjuk. Som om jag behöver vara själv ännu mer. Åkte till jobbet i morse men fick feber och var tvungen att åka hem. Det är så himla tråkigt att vara sjuk och ha feber. Ena sekunden så fryser man och i andra sekunden så svettas man. Kan jag inte bara få må bra? Jag saknar Mats något otroligt.

Hoppas att jag blir frisk tills på fredag, för då ska jag ha tjejmiddag. Mats har lovat att laga mat till oss. Har sett fram emot det jättemycket.

Ensam

Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Är så himla less på att må skit. Jag vill inte vara deprimerad och bitter. Men jag kan inte hjälpa det. Jag försöker att vara glad och positiv men det är så svårt. Känns som om ingen i hela världen förstår mig. Jag vill inte vara så här.

Det är ingen vanlig dag för det är Caspers 1-års dag

Miljoner tankar

Var till läkaren igår. Inte min gamla vanliga läkare, det här var en ung tjej i min egen ålder. Kändes jättejobbigt. Det tar så mycket på krafterna att behöva komma tillbaka dit. Kändes som jag fick hjärtklappning innan, jag blir så himla ledsen.

Åkte till jobbet i morse men vände om när jag kommit fram. Tårarna rann längs kinderna och jag mådde inte alls bra. Vet inte vad det är just nu. Har miljoner tankar i huvudet som far omkring. Kan inte sova ordentligt, ligger och småslumrar hela tiden. Bara tänker och tänker men jag vet inte riktigt vad jag tänker. Hur det hade varit om Alfons överlevt? När ska jag bli gravid? När ska man börja må bra? Led han innan han dog? När började infarkterna? Ja -allt mellan himmel och jord. Är så fruktansvärt slut mentalt. Orkar inte prata med någon. Mats är den ende som förstår mig.

Mamma föreslog att jag skulle börja göra något. Det kanske inte är någon dum idé. Jag låser in mig för mycket. Men när jag mår så här vill jag inget annat heller. Men om jag kanske skulle hitta något jag verkligen brann för. Men jag har ingen aning om vad jag vill.

Läkaren

I morse åkte jag till jobbet men vände hem efter en och en halv timme. Jag tror att det har att göra med att jag ska till läkaren idag. Vaknade halv fem i morse med tryck över bröstet så jag tror att jag har ångest. Det är så fruktansvärt jobbigt när man ska tillbaka och dra fram allt igen. Jag ska dessutom till Familjecentrum för att träffa läkaren. Varför måste man alltid tillbaka dit för? Sen får jag inte träffa samma läkare jag har träffat innan och det känns jättejobbigt. Vill bara gömma mig under täcket och stanna där resten av dagen.

En galen helg med Vilde

Bra dag även denna

Har varit en jobbig vecka. Mått skit men nu börjar det att bli bättre. Hade en jättebra dag igår faktiskt. Helt ok på jobbet sedan en mysig förmiddag med Sara. När Mats kom hem från jobbet så blev det oxfilémiddag hemma hos brorsan och Cathrine. Det var jättelyckat, med bara en massa godsaker. Och kvällen slutade med filmen"Låt den rätte komma in". Så det börjar att bli mycket bättre. Idag så kommer Vilde och ska sova hos oss. Ska bli så mysigt. Hoppas det slutar att regna så vi kan vara i lekparken.

Det är så tråkigt när man aldrig kan vara där själv. Alla mammor och pappor är där med deras små barn. Det ser så mysigt ut. Jag vill också ha ett barn som jag kan gå till lekparken med. Idag får vi iallafall göra det med Vilde. Sen så kanske vi bjuder över vår lilla solstråle till granne, Tyra. Det blir nog en bra dag även denna.

Kluven

Känner mig lite kluven just nu. Mår liksom bra/dåligt, något mittemellan. Är väldigt känslig och känner mig inte så vidare social. Vill bara vara hemma och pyssla. På fredag så ska jag i alla fall luncha med Sara, det ska bli jättetrevligt. Sen på lördag så ska vi passa Vilde över natten. Ska bli så mysigt, vi ska gå till lekparken. Sen så ska vi ha kvällsmys i soffan.

Jag har en sån där tänka-på-Alfons period nu. Satt i bilen igår och funderade över hur min gravidmage såg ut. Kan inte fatta att jag har haft ett barn i magen. Jag är så glad och tacksam att jag har världens bästa man. Han finns alltid där för mig, stöttar och tröstar. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.

En skön helg

Har haft en skön helg. Fredagen började med pensionärslunch på Jöns Jakob. Det kan jag verkligen rekommendera, man får plocka allt själv och jättegod mat. Lördagen åkte vi till Eskilstuna, det var mysigt att gå och strosa runt men man blir trött fort. Sedan gjorde Mats en fantastiskt god middag som avnjöts till en flaska vin. Idag så har vi bara slappat. Var och firade pappa och blev bjudna på middag. Har börjat att få riktigt ont i ryggen igen, så jag har knaprat lite dunderpiller idag. Kanske får ringa till min massageterapeut för jag vill inte knapra piller i flera dagar. Orkar inte skriva så mycket om hur jag mår men det är stabilt om jag säger så. Har ingen riktig inspiration just nu.

Lilla vackra Alice

Igår fick jag äntligen träffa henne. En sån fin liten tjej. Lilla Alice har äntligen kommit.

Nu är det höst

Minneslunden

Idag så har vi varit till minneslunden och tänt en lykta för Alfons. Det var så himla vackert med alla ljus som folk har tänt. Jag och Mats kom överens om att vi ska göra en plätt för Alfons på vår tomt. Jag vet precis vart den ska vara. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket nu. Har en period nu som är extra tuff. Det går upp och ner som vanligt.

En till liten ängel

Jag satt precis och läste på ett forum där andra änglaföräldrar skriver. Där hittade jag ett nytt inlägg från en mamma som förlorade sin pojke nu 16 oktober. Han var 4 månader och han låg och sov men vaknade aldrig mer. Jag kan inte sluta gråta nu. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Jag vet precis hennes smärta och saknad. Hela världen stannar för en. Det finns inget som kan få ens barn tillbaka. Jag blir så ledsen när jag läser att fler små barn dör. Det är så orättvist. Nu har Alfons ännu en kompis att leka med.

Orättvist

Idag så har jag varit och lunchat med Emma, det var jättemysigt. Tråkigt bara att komma hem till ett tomt och mörkt hus. Har pysslat lite och nu sitter man här igen. Har ingen ork till något. Känns som att man är tillbaka i samma ekorrhjul man snurrat i ett bra tag nu. Det känns som om jag inte kan bli riktigt glad och slappna av förrän jag är gravid igen. Vi vill ju bara ha ett levande barn. Vi har ju alla förutsättningar. Varför ska det vara så svårt?

Jag tänker även mycket på Alfons. Vi kom hem ifrån vår resa i måndags och han skulle ha varit med på den. Jag är så avundsjuk på alla som har ett levande barn, jag hoppas alla förstår vilken otrolig tur de haft. Det är lätt att många tar det för givet, jag hade nog själv gjort det om inte Alfons hade dött. Men nu vet jag vad man kan förlora och hur svårt det är att leva med det. Man ska leva sitt liv ovetande om han hade varit mörkhårig eller ljushårig. Kanske han hade lätt för att lära som sin pappa. Vi får inte uppleva hans första steg, hans första pottbesök, hans första ord. Det är så fruktansvärt orättvist. Man kommer alltid få leva med ett VARFÖR??

Saknar Alfons. Varför kan smärtan aldrig försvinna?
Jag vill bara ha mitt barn.

Mother, father, please don´t mourn for me;
I´m still here though you don´t see.
I´m right by your side each night and day
And within your heart I long to stay.

My body is gone, but I´m always near
I´m everything you feel or hear.
My spirit is free, but I´ll never departas
long as you keep me alive in your heart.

I´ll never wander out of your sight
I´m the brightest star on a summer night.
I´ll never be beyond your reach
I´m the warm moist sand when you´re at the beach
I´m the colorful leaves when fall comes aroundand
the pure white snow that blankets the ground.

I´m the beautiful flowers of which you are so fond
the clear cool water in a quiet pond.
I´m the first bright blossom you´ll see in the spring
the first warm raindrop that april will bring
I´m the first ray of light when the sun starts to shine
And you´ll see that the face in the moon is mine.

When you start thinking there´s no one to love you,
you can talk to me, through the Lord above you.
I´ll whisper my answer through the leaves on the trees
and you´ll feel my presence in the soft summer breeze.

I´m the hot salty tears when you weepand the beautiful
dreams that come when you sleep.
I´m the smile you see on a babys face.
Just look for me mummy, daddy, I´m everyplace!

Fuerteventura