Om c:a två veckor så åker Mats till Sydkorea. Meningen var att de skulle dit i tio dagar men nu har det blivit ändrat till femton dagar. Femton dagar -det är lång tid utan varandra. Vi har aldrig varit ifrån varandra så länge. Jag kommer längta ihjäl mig. Är lite nervös att något ska hända. Det är något jag börjat med efter att Alfons dog. Jag är livrädd för att förlora Mats. Jag tänker på allt som kan gå snett. Jag får väl låna hem Casper som kan fördriva min tid. Känns som han är på en bra nivå för mig.
Lillstrumpan gör sig ständigt påmind. Hon sparkar och har sig stup i ett. Alfons var inte alls lika aktiv som henne. På måndag ska vi på ultraljud. Ska bli skönt att få se henne där inne. Är lite orolig att det ska hända något när Mats är bortrest. Men det är väl bara en normal känsla.
3 kommentarer:
Jag är också orolig så fort jag och Mats är i från varandra och det är nog som har blivit efter att vi förlorade våra flickor,är så rädd att jag inte ska få ha han i mitt liv..Jag åker i väg i tio dagar nu och vet inte hur jag ska klara mig,men det är väl nyttigt att längta efter varandra..
va roligt att bebisen sparkar,hoppas allt kommer gå bra..Kram
Kikar in och önskar en trevlig helg. Kan tipsa om en av mina bekanta som startat en blogg på blogger. Ni kanske har en hel del att prata om eller om du bara vill kika in.
http://englason.blogspot.com/
Förstår att det känns tungt! För mig känns också döden obehagligt nära efter att min son slets ifrån mig.. Jag hoppas du får 15 fina dagar sprängfyllda med vänner och skratt och sedan står Mats där i hallen snart igen! Kram
Skicka en kommentar