Känner mig så förvirrad just nu. Är glad samtidigt som jag är ledsen. Saknaden efter Alfons är enorm. Igår när vi gått och lagt oss grät jag massor. Det gör så sjukt ont ibland. Känns som jag vill gråta och skrika samtidigt. Som när han dog, det fanns inget stopp på gråtandet. Men något håller det tillbaka ändå. Det är nog så att ju längre in i denna graviditet jag kommer så tänker jag på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar