lördag 30 maj 2009

Mina hjärtan

Gårdagskvällen var jobbig. Jag grät och grät, kändes som om jag ville somna in och göra min älskade pojke sällskap. Men vem vill inte vara med sitt barn? Jag skulle aldrig kunna lämna min älskade Mats, far till mitt/vårt barn. Jag älskar honom över allt, vore det inte för honom hade jag aldrig klarat att gå igenom detta. Han är så stark, han visar sig sällan svag för mig. När han gör det, blir jag ännu svagare. Jag klarar inte se honom lida, jag kan lida det gör inget bara inte han behöver göra det. Jag kan ta all hans smärta, för jag vill bara att han ska vara lycklig. Jag är lycklig med honom och vet att vi ska spendera resten av våra liv tillsammans. Vi skapade vår lille pojke tillsammans, och även om han inte överlevde så ångrar vi inte en minut att han föddes. Vi är mamma och pappa till världens sötaste lille pojke. Han kommer alltid finnas med oss. Älskar er båda så.

Inga kommentarer: