Det är en sak jag inte kan släppa. Detta hände faktiskt i somras när vi åkte tåg. Då var det en väldigt överviktig man längre bort och jag hör en treåring säga -Vad tjock han är.
Jag kan komma på tusen ursäkter för varför detta barn har koll på vad tjock och smal är. Men tänker ni på vad ni säger framför era barn? Det kanske kan vara någon på tv som ser konstig ut, kan ni då stå och säga att oj, vad ful, konstig eller tjock hen är?
Jag läste även en blogg häromdagen som gjorde mig ledsen. Det är en barnprogramledare som skriver den och hon berättade hur hon stått och väntat på t-banan och ett barn hade sagt till henne
-Min pappa tycker att du är ful.
Barnet hade väntat på en reaktion som om det inte var något konstigt alls. Kan tänka mig att denna pappa gått förbi tv:n och kanske sagt något som -Oj, vad ful hon är. Han var säkert inte medveten om konsekvenserna.
Det är därför jag frågar er -Tänker ni på vad ni säger till eller framför era barn?
Helmina kan fråga mig ibland varför jag äter en annan mat än vad resten av familjen äter. Jag skulle aldrig få för mig att säga till henne att jag gör det för att gå ner i vikt. Jag brukar svara att det är för att jag ska må bättre i kroppen. Självklart gör jag detta för att må bättre i både kropp och själ, men mycket för att gå ner i vikt. För att må bra och vara nöjd med mig själv behöver jag gå ner i vikt.
Visst kan jag också säkert säga klumpiga saker framför barnen, men jag skulle aldrig få för mig att säga att någon är ful, fet eller för smal framför mina barn. Jag vill att de ska växa upp och vara nöjda med sig själva precis som de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar