Jag och Rasmus trotsade vädret för att möta Mats när han kommer hem från tåget. Vi går en bit och ingen Mats syns till. När jag ringer för att kolla var han är så står tåget still i Södertälje. Jag hatar SJ. Varje jäkla år är det samma visa. Det var bara att vända om och gå hem igen. Nu står Rasmus och trampar i hallen för han vet att husse snart kommer. Sedan ska Mats iväg till sin herrklubb. Så det blir väl att vända i dörren för honom.
Inatt kände jag de första riktiga förvärkarna. Det gjorde ont, men jag blev glad för det är ett steg närmare att hålla Lillstrumpan i famnen. Känner mig nästan lite deppad nu. Vet inte om det är för att jag bara väntar och väntar. Tanken på att hon kan dö där inne i magen och veta att hon skulle klara sig bra om hon föddes nu. Det gör en så frustrerad eftersom min mage är inte en trygg plats. Ett barn har tagits ifrån oss där inne.
2 kommentarer:
Styrkekramar, Anna!
Förstår din frustration och rädsla till viss del. Snart så kommer hon, Lillstrumpa.
Kram Cicki
Här kommer en kram från mig♥ Snart så Anna så kommer lilla Alfons lillasyster. Ta det lugnt i snöstormen!
Skicka en kommentar