Dagen började med att jag grät, grät och grät. Jag tänkte på Alfons. På när jag var hos min barnmorska och hon inte hittade hjärtljudet. Jag försökte komma ihåg allt som hände men det är så suddigt. Kommer bara ihåg vissa bitar. Det var så skönt att bara få gråta.
Sedan blev jag helt inne i att försöka hitta åkpåsen. Ringde och mailade runt i timmar. Efter halva dan fick jag äntligen tag på den i Karlstad. Nu känns det lite lättare när den är beställd.
Tror inte att vi har något kvar att fixa till henne. Kommer väl på saker när hon är född. Men just nu klarar vi oss. Vill bara att hon ska komma nu. Det känns som att för varje dag som går så kan hon dö i min mage. Andra känner nog att ens barn ligger tryggt i magen men jag känner bara oro.
1 kommentar:
Det är helt förståeligt att du känner oro, kusin! :/
Nu är det väl inte så långt kvar innan hon kommer? (:
Skicka en kommentar