Idag blev jag åter påmind över hur lyckligt lottad jag är som har ett friskt barn. Jag tror inte människor förstår att jag har så svårt för att klaga eftersom jag vet hur det känns att vara ofrivilligt barnlös. Jag skulle ha haft en son på 3 år nu. När jag blir frustrerad eller irriterad på Helmina så tänker jag alltid på att hon lever, att jag är så tacksam för att hon lever, och då försvinner min frustration direkt.
Det finns människor som sitter och inte vet ifall deras barn kommer att överleva natten. Jag är så tacksam över att jag har en frisk och välmående dotter och jag vill vara med henne så mycket jag bara kan. Det kommer att komma en tid där kompisar och allt annat är så mycket roligare för henne än att vara med mig. Jag kommer aldrig att få tillbaka den här tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar